Transkriberad uppteckning

Det var en gång en knekt från Bäcktorp i Nysunds socken som hette Bäck, en gång när han var ute på roten för att hämta sin julkost som knektarna gjorde den tiden, så vankades det väl många supar i stugorna så Back blev liggande bredvid sin kälke, när folk tog reda på honom så sade han "om en nånsin slipper å må väl men si aldrig"! Bäcks hustru var honom otrogen när han var ute på mötena på Lanna-hed, en gång när han kom hem från ett möte, så tog han en annan knekt, som hette Vår med sig hem. Vår gömde sig utanför stugan tills käringen gick åt lagårln ock mjölkade kon, då smet Vår sej in , ock tog på sej ett par ludna hanskar ock kröp under sängen, / Så när Bäck ock hans hustru väl hadde lagt sig, så frågade Bäck sin äkta hälft, om hon har haft någon annan karl hos sig medan han har varit borta. Men käringen bedyrar att hon ingen har haft, då frågade Bäck om hon tordes sticka foten utanför sängbrädet o be Hin-Håle ta i, om du är oskyldig så tar han inte i, men är du skyldig så tar han tag. Käringen viste förstås inte att det fans någon Hin-Håle under sängen, så hon var inte rädd för att sticka ut foten över sängkanten, men gamle Vår var påpasslig, han grabbadde tag i foten på käringen ock hon till att skrika! Och bekänner han har varit här en gång "bekän bekän" sa Bäck han släpper inte förr, han har varit här bå en å två å tre gånger bekände käringen. E.N.