Transkriberad uppteckning

Räven hade vid flera tillfällen lurat vargen, men så en gång högg vargen tag i nacken på räven och tänkte äta upp honom som straff för vad han fått utstå för rävens skull. Räven bad för livet och sade: "jag är mager, seg och ingenting att ha om du släpper mig skall du i stället få den fetaste gåsungen som går här intill på ängen". "Det är för litet, sade vargen, tro inte du slipper mista livet för så lätt pris." "Då får du ta fölet också som går gjämte sin mor nere på ängen". Även detta tyckte vargen var förlitet, och då lovade räven honom det fetaste lammet i / flocken som gick och betade i närheten. Då blev vargen nöjd och släppte räven, men frågade hur han skulle få alla dessa djuren. "Du får ta dem själv, sade räven, och därpå smög han sig ivärg. Vargen gick först till gåsflocken och grep tag på den vackraste gåsungen han såg. "Tag istället mig, sade gåsen, (gåskarlen) jag är större och fetare, men låt mig först gå ner i dammen så blir jag renare att äta upp. Räven gick med härpå men för säker- het skull bet han tag i ena vingen så att gåskarlen ej skulle simma sin väg. Nedkommen i dammen började gåskarlen tvätta och putsa sig på den sidan han var fri, Och efter en stund säger han: Nu är jag ren på denna sidan, nu får du släppa taget så jag kan tvätta den andra sidan också". Vargen hade inte bättre förstånd utan lydde / och med det samma for gåskarlen långt ut i dammen där de andra gässen redan voro. När vargen såg att det ej gick att få någon gåsstek, var ingen annan råd än att gå ner till stoet på ängen. "Jag har fått lov att få ditt föl", sade vargen, "Då är det bättre du tar mig sade, jag förslår bättre än det lilla fölet," sade stoet, men gör mig en tjänst först och drag ut ett söm som hela sommaren har stuckit mig i ena bak- foten". Vargen tyckte han kunde göra den lilla tjänsten förrän han började den präktiga måltiden. Märren lyftade upp ena foten och vargen gick bakom för att se efter vilket söm det var. Just i det samma fick han en så kraftig spark att han förlorade att komma åter. När vargen kommit till sans igen, gick han / bort till fåren. Vargen begärde få det fetaste lammet i flocken ty det hade han fått löfte att få. Men ibland fårflocken var det en stor bagge när denne hörde vargens ärende, sade han: Ett litet lam förslår inte mycket för dig så hungrig som du tycks vara, och det har ju ung- domen och livet framför sig. Det är bäst du tar mig. Jag är visserligen litet gammal och seg, men om du vill slippa ha besvär att tugga mig, kan du bara ställa dig att gapa, så skall jag springa rakt i halsen på dig". Vargen tyckte detta var ett gott förslag, och gick gärna med på att få den stora baggen i stället för lammet ty han hade blivit mycket hungrig, och därför ställde han sig genast med öppet gap framför baggen. Denne drog sig några steg tillbaka och for därpa rakt emot vargen så att denne förlorade all lust för får för den gangen.