Transkriberad uppteckning

Julaftons morgon steg de upp ganska tidigt. Karlarna gick till vedskjulet och högg ved och fruntimren styrde med innesysslorna. Grytan med svinhuvudet skulle sättas på till kokning så tidigt att man kunda dop- pa i den till middagen. Allt arbete skulle vara slut- fört på middagen, då julen ringdes in. Därefter fick intet verkligt arbete uträttas. När svinhuvudet var kokat, så doppade man i grytan. Det skulle vara kokat vid 12-tiden på middagen. Speckeneka (julneken) uppsattes vid middagstiden. Den sattes på en stör vid lagården eller vid ett träd eller grindstolpe. Den gavs åt kreaturen för att också de skulle få julmat. Intet djur vid gården fick förbigås. Julveden höggs dels på lussemorgon och dels på julaf- tons / morgon. På kvällen tog de in ett stort kar, hällde varmt vatten i det och 'löga' sej, så tog de rena underkläder på sig. De badade hela kroppen i karet. Både kvinnor, män och barn badade. Före jul bakade de 'stompar' - småkakor av vörtdeg. De bakades av vetemjöl, om inte sådant mjöl fanns så bakade man det brödet av siktat rågmjöl. De där "stompene" krusades i kanterna, så att de ble- vo fina. 'Julbrödet' skulle ligga på bordet när julen ringdes in. Först lades en bra stor kaka på den 'stompene'. Jag vill minnas att det var en 'stomp' för var och en i huset. Överst lades julosten. 'Julhôgen' låg mitt på bordet. Och den skulle ligga över juldagarna. 'Julstom- pene' skulle gömmas till 'stomponsdan', ons- dagen i dymmelveckan. Mor grävde ned dem i rågbingen. Nämnda dag grävdes de fram och så gjorde man kalas på dem. Men de voro nu så hårda att de måste lösas upp i / dricka, öl eller mjölk, innan man kunde äta dem. Kreaturen och fåglarna skulle ha med av välfäg- naden julkvällen. Mor gav kreaturen av julbrö- det och så smulade hon sönder litet bröd och lade vid speckeneken åt fåglarna. Ingen bestämd tid eller dag då de tog ned jul- kärven men då man tog ned den kastades den inte bort utan man gömde på den, ty de ha- de för sig att de skulle ge kon av den, innan de for till tjur med henne för att det skul- le bli lyckosamt med kalvningen. Grishuvudet skulle kokas så helt som möj- ligt, ty det skulle stå helt på bordet och så skar man skivor av det allt efter som man ville ha. På julkvällen tändes en 'reseld' i spisen. Den skulle värma stugan julnatten. Kreaturen fick bättre foder julkvällen. Då fick de var sin vandel gott hö. Till julkvällen åt vi endast risgrynsgröt i / mitt föräldrahem. Ingen fisk förekom. Man drog alltid för fönstren medan man åt julkvällen, ty om vargen kom och tittade in genom fönstret på julbordet skulle det bli stor olycka. Om någon vågade gå ut och se på fönstret under det julkvällen avåts, så kunde han få se, om någon av familjen skulle dö under året. Den som skulle dö satt huvudlös. Mor stöpte ett ljus, som liknade en krona. Det var ett ljus för varje medlem i familjen. Det ljuset tändes på julkvällen och ställdes på julbordet. Dens ljus som brunnit fortast ned skulle dö först. Det märket hade de i mitt barndomshem. Annandag jul tidigt på morgonen tog de ut häs- tarna och 'red Staffan'. Vet inte annat än att de red från stuga till stuga och sjöng. Då blev de trakterade i stugorna. Det var mest brännvin de blev bjudna på. När som helst under de första juldagarna var man / ute och gick 'julebock'. Flickorna togo på sig karl- kläder och pojkarna fruntimmerskläder, så dol- de de ansiktet med att sätta fårskinnslappar över det. Så gick de in i stugorna och pratade. Ju gal- nare de kunde vara att prata desto bättre var det. Ibland kunde sällskapet bestå av fyra och fem och i somliga sällskap var det endast ett par, som skulle föreställa en gammal gub- be och hans gamla gumma. Så snart tredjedagjul var inne, började man med jul- kalasen. Då bjöd grannarna varandra undan för undan. Både gamla och unga voro tillsammans då. De äldre karlarna pratade med varandra eller spelade kort. De yngre av båda könen dansa- de. Även de äldre deltog i dansen. Julen tog slut den 13 januari. Från julafton och fram till den dagen skulle man inte baka något eller koka något sovel. Det som i matväg la- gades före jul skulle räcka till tjugondag Knut. När de tog det sista av brännvinet, sovlet eller / brödet sade de att de 'söp, sopa eller bar ut julen. De 'gjorde slätt'. Mormor klädde väggarna till julen. Hon hade en särskild väv liggande för det ändamålet. Det var en vit linneväv. Den var jämt så stor att den rack över väggarna. Andra brukade sätta la- kan på väggarna. Man gav tomten gröt och vantar julkvällen. En gumma från Sund hade kommit för tidigt till 'julottekyrkan'. Hon kom medan de döda ha- de gudstjänst. Det skulle vara kl. 4 julmor- gonen. Hon kände igen många som satt i bän- karna. Men så kom det en kvinna fram till henne och sade: 'Du måste skynda dig ut in- nan det blir slut. Hon sprang strax, men scha- len blev sittande i dörren.