Transkriberad uppteckning

Förr i världen så trodde de att ’strömgôbben’ var i bäckarna. Vid Koppom höll han till vid de gamla smedjor- na. Smederna hade mycket med honom att göra. Somliga av dem påstod ått de hade sett honom. Det skulle vara en liten gubbe, som höll sig där det forsade som värst. När han var rent i tagen, så spelade han fiol väner än någon människa kunde göra. Det var i skumrasket på kvällen som han spelade. Han var inte till något ont om han fick vara som han ville. Men om de skrek och svor i smedjorna på nat- ten eller höll på längre med arbetet än de skulle så stru- vade han alltihop för dem. Det gick inte att få hammaren i gång, om ’strömgôbben’ hade fått tag i den. Han skul- le allt ha som kläder på kroppen. Han var som en männi- ska fast han var så liten. Vid kvarnarna höll han sig också. Men det fanns en sådan i varje fors. / Näcken har jag inte hört så mycket tales om. Han skulle finnas i Ränken var det somliga som sade. Det skulle inte gå an att tvätta sig eller bada med mindre än att en hade kas- tat stål i vattnet först. Skjuta utåt sjön kunde en också göra. För han hade ingen makt över den del av sjön, som skot- tet hördes. Näcken kunde också spela. Han var en urgammal skäggig gubbe, som hade en harpa att spela på. Han vi- sade inte mer en halva kroppen. Den nedre delen ville han inte visa, för den skulle vara som stjärten på en fisk. ’Sjöråa’ hade de som fiskat sett uti Ränken. Hon var som en människa. När det skulle bli oväder, så kom hon upp å for med en halv båt. Hon hade inte håret i rul- le i nacken, utan det hang ner på ryggen.