Transkriberad uppteckning

Tomten visade sig som en människa. Han var som ett sex el. sju års barn. Han var endast manlig. Han var klädd i röd "peckhuva", gråa strumpor, grå vad- malskläder, byxor som rack till knäna, långa skor på föt- terna. Ingen pipa i munnen. Tomtarna voro gamla. Ingen visste när de kom till. Det var små gubbar. Han hade två ögon. De voro så skarpa. Han skulle se att gå i mörkret. Men när det var riktigt mörkt, så an- vände han ljus å lykta. Han var liten å tjock, stort huvud å en stor hand. Det talade man om. Han var osynlig. Det var bara någon enda som kunde få se honom. Det var ett slags andeväsen, därför var han osynlig. Tomten uppehöll sig i alla slags hus. I gamla hus trivdes han bäst. När de gamla husen revs ned å nya sattes upp, så flyttade han. Det fanns / många tomtar. Ortens benämning på tomte: "tôss, tomte, nisse". Gumman i Kaschviken gick åt stallet en kväll å skulle ge hästen nattfoder. Då fick hon se en "tul- lebal" i stallet med "peckluve" på huvudet. Hon gav inte hästen utan stängde dörren försiktigt å gick in igen. På natten kom gubben hennes hem å var full. "Nu kan du gå åt stallet, som brukar vara så kavat" sade hustrun till honom, "tänker jag du får så mycket du behöver? Han svor å sade att han inte var rädd om alla djävlar kom. Men när han kom in i stallet, så fick han "nok" en "taffel" så att benen stod jämt i vädret. På mor- gonen så var hästen borta ur stallet. De letade över allt, men till slut så hittade de honom i hörummet. Det var bara en liten dörr dit, å de fick såga ur två stora stockar, innan de fick ut hästen. Det var inte "fôlkemakt" som hade kun- nat ta hästen dit in utan det var "tôssen". Han blev ond när inte djuren behandlades väl å han / inte fick fred om kvällarna. Något gott väsen var det inte. Men där han ville så ställde han med krea- turen så att de fick mat. Så ryktade han dem. Men det var inte alla kreatur som tomten likade. De han likade voro släta å fina, de andra magra och raggiga. Gråa kreatur tyckte han bäst om. På Sätra i Vassbyn stod två kreatur bundna i samma band på morgonen. De levde. Det var "tôssen" som hade bundit dem så på natten.