KORPSKRIFTEN

...
Meny

Hus- och gårdstomte

Berättare: Stina Andersdotter (f. 1851)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Jag såg en "tôsse" en gång när jag gick i skogen å "jette" (vakta kreatur). Det var en liten en. Jag "tvärsläng- de öga på´n. Sen var han inte att se. Men jag hann att se så mycket att han hade en röd "peckluva" på hu- vudet, en lång grå "kolt" å ett par korta byxor. Skägg hade han inte. Han kunde väl vara en aln lång. Han var så rynkig i ansiktet, så han såg ut att vara gam- mal. Det finns nog kvinnliga tomtar, men jag hörde inte talas om dem. Det var mycket talat på att de kom å bytte till sig barn, å då var de ju tvungna å ha barn själva. Tomten skulle allt ha två ögon, å det hade den som jag såg också. Han var för det mes- ta osynlig. Varför vet jag inte. Men sådana "fanter" ville vara osynliga. "Tôssen" höll sig var som helst, men han var som / mest i "fjus" å stall. På sätern höll han också till. Socknens ord för tomte: "Tôss", nisse, nissefar, tomte, nissegôbbe". "Tôssen" blev ond om han förargades. Han tålde inte dun- der å slammer om kvällarna. Då skulle det vara tyst. I stall el. "fjus" fick ingen föra oljud på kvällen el. slå kreaturen. Han kom då å gav örfilar. Var en giv- mild å god mot tomten, så hade en hjälp av honom för då bar han foder till ladan så fodret "tröt" aldrig. Han ställde med djuren så att de blev ryktade å att de hade foder att äta. Men det var inte alla djur han tyckte om. Det berodde på färgen. Gråa djur tyck- te han om, å de fick fullt upp att äta både dag å natt. Det var på ett ställe, som de hade två hästar i stal- let. Den ene älskade han å den hästen hade alltid att äta, men den andre stod alltid med tom krub- ba. "Tôssen" tog från den hästen å gav åt den andre. Far sa att nissen hade varit å flätat ihop ma- nen och rompan på hästen. Det var nära på omöj- ligt att ta upp sådana flätor. I mitt föräldrahem / höll han sig i de gamla husen. Far å mor hade hört att tomtarna viskade å pratade med varandra. Tomtarna skulle vara ett slags andar. Om någon gjorde narr av honom, så gick det inte väl. Då gav tomten honom en örfil, så att han inte blev vid sig på flera veckor. Det fanns de som ställde ut mat åt tomten, för att han skulle bli snäll. På julnatten lades en kudde i det bästa rummet för att tomten skulle få vila på den.

Socken Östervallskogs
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Hus- och gårdstomte

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //