Transkriberad uppteckning

Julaftons morgon. En skulle vara tidigare uppe julaftons morgon å hug- ga mycket ved så att en hade över julen. Då brukade karlarna hjälpas åt i vedskjulet. De gjorde upp en var- me vid skjulet, så att de skulle se att hugga. De la- de "töre" i en gammal gryta å eldade i den. Då högg de av den bästa och torraste veden de ägde. Husmodern satte på en gryta med kött och fläsk. Den var redan påsatt innan dagen. Det var den grytan en skulle doppa i fram på förmiddagen. Man höll inte på att arbeta längre än till kl. 12 den da- gen. Småsysslor uträttades också på aftonen, men allt större arbete skulle vara färdigt. Julstänger. Kan inte erinra mig sådana./ Fågelkärven. "Speckeneka" satte far upp kl. 2 på middagen. När de ha- de satt upp den, så skulle de in å ha kalas. Då tog de "speckenekesupen". Så gjorde de sig smörgås till den. De tog å åt av bordet som var dukat. När de hade tröskat tog de undan en riktigt "gill" nek. Där de ville ha det riktigt "gillt" satte de upp två neker - en på var sida om logbron. Far satte upp en, å den satte han på en stör vid logen. Somli- ga satte neken i toppen på en gran å satte vid logen. Stören eller granen var så lång att den räckte över taket. Den fick sitta till långt fram på vintern, så att en var säker på att fåglarna hade ätit ut den. Då bars halmen till kreaturen. "Fôgglera skule ha nô kalas di åg". Men det fick inte vara vad skräp till nek som helst. Han skulle vara stor å väl ma- tad. När en var på slutet med skörden så togs den neken undan. Doppa i grytan. Vid 11-tiden brukade vi doppa i grytan. Så fick vi/ ingen annan middagsmat den dagen. Då stod vi runt kring spisen med vårt kakestycke å doppade å åt. Så brukade vi bryta sönder hårt tunt bröd i ett fat å hälla spad i det. Sen tog en av det brödet å åt. Korv å kött el. fläsk åts till brödet. Kreaturen. Frampå kvällen fick "kröttra" var sin vandel gott hö. Ing- enting annat. Så skulle en tala om för dem att det var jul. "Ät väl, trivs väl, dä ä julkväl i kväll, lägg hulle på ryggen å inte på rompa". Hästen fick havre och av det bästa höet. Somliga gav honom en sup på havren, för att han skulle springa bra på morgo- nen. På nyårsnatten kunde djuren tala, hörde jag sägas, men om någon trodde det, vet jag inte. Julbadet. Redan på morgonen började de att värma vatten till "lôgga". De varmde så mycket vatten, flera grytor. De badade innan de åt "julkväl". Alla skulle vara re- na då. Far badade först å sedan mor å sedan allt efter som de fick lov av varandra el. kom överens./ Kl. 6 började vi "lôge" oss. Så fick vi rent på oss både under å över. Då skulle vi ha den nya kjolen på oss, de nya skorna å allt annat som vi fått nytt till julen. Somliga gav "lôggvattne" åt kreaturen. Men så bruka- de en å stoppa smutsiga kläder i karet å tvätta dem. Stugans klädsel. På julafton satte en upp gardiner för fönstren. På de stora väggarna hängde en upp stora "flak" väv med utmålade käringar, gubbar å djur. De kallades för bo- nader. Det var målat på väv. Pappersblommor gjor- des å sattes över spisen å på hyllorna. Julgranen. Det fanns inte julgran, som jag minns, i min barndom. Jag hade allt kommit till 20-årsåldern innan jag sett en sådan. De räckte från golvet till taket. Den var klädd med papper, rosor, remsor och stjärnor, några äpplen å ljus. Det var små hemstöpta ljus. Julhalmen. Några dagar före jul skurades golvet. Förr i världen/ skurades inte golvet mer än till jul å påsk. När golvet var skurat så bar man in halm å bred- de över det, så att inte en fläck var synlig. Det var för att det skulle hålla sig rent till jul. Barnen lekte å tumlade i den halmen. Hade en inte halm så hackade en granris å "barade" golvet med. På julafton togs halmen av golvet å bars till ladan. Den fick "krôttra" äta upp. Julbrasan. När far hade gjort ifrån sig allt arbete så gjorde han upp en brasa i spisen. Den skulle brinna medan en åt. Särskild ved till den. Brukade björkved för att det skulle brinna bra å bli varmt. Far tände brasan, för han hade inte något annat för sig. "Nu ska vi lägge på kvällsriset", minns jag att han sade. Då stod lågan upp efter hela pipan. Han lade veden i kors den kvällen. Eljest brukade han resa veden i spisen. Det var för att det skull brinna riktigt "gillt". När veden var utbrun- nen karades kolen ihop, å så var det eld till mor- -gonen./ Julklappar. Med julklappar var det inte något vidare. Men var enda en skulle ha något nytt plagg till julen. Å det var julklapp. De ville inte att någon skulle sitta på "hönsnaggeln" (att inte få något nytt till julen var detsamma som att få sitta på "höns- naggeln". Julbordet och julbrödet. En hel ### med kaka ("stompen") skulle lig- ga på bordet å ses på under hela julen. De fick man inte äta förrän tjugondag Knut. Julaftons kvällsvard. Fönstren skulle vara fördragna för att en inte skul- le få se "no ont" genom dem. Den kvällen fick vi äta kött, fläsk, uppstekt korv, ost, bröd och grynvälling (havregryn). Minns inte att vi hade lutfisk. Det var så besvärligt att skaffa den å så kostade han pengar. Brännvinet å drickan hör- de till det nödvändigaste. Gubbarna skulle vara gla- da å sjunga den kvällen. Någon av de "gilleste"/ kakorna som låg på bordet tog mor å lade ned i sä- den när julen var slut. För den skulle vara till ploganden. Då skulle den delas mellan de som skulle harva å så. Om en passade på å såg in genom fönstret när de satt å åt "julkväl", så fick en se om någon var "feg". Den som var feg å inte skulle leva till nästa jul var utan huvud.