Transkriberad uppteckning

Om Lucia skulle korna ha foder i själva ottan, den s.k. lusse- beten. Var det någon som var snål och inte hade råd att ge fåglar- na julkärven, så fick de inte bra skörd till nästa år. Man strödde julhalmen under kreaturen, när den var använd. Julklappar förekom inte. Den som kom först hem efter julotta, skul- le få först bärgat. Det var de gamle så noga med. De körde kapp med sina slädar. Om den förste, som kommer in i kyrkan vid julottan tar med handen på sätet, så finner han sand. Den har de döda dra- git in, för de har haft otta i kyrkan tidigare på natten. Anna Brita Andersson, Bönhult x 1844. Juldagens morgon betraktade man noga askan efter jul- brasan. Då skulle man kunna läsa ut, om man skulle få många lamm eller killingar under året. Det skulle synas / spår efter dem. De såg noga skillnaden på fåraspår och geta- spår. Johan Börjesson, Bönhult x 1873. Mellan jul och nyår roade man sig med upptåg. På ett ställe klädde de ut en karl till halmkärve. Topparna knöts ihop över huvudet på honom. Så ledde några pojkar fram honom till en granngård. Där var det bröllop, och de kom som åskådare. De stod utanför och tittade genom fönstret och en i sällskapet sjöng: Nu äro vi äntligen komna på balen. att se vilken grannlåt som glimmar i salen och se vilken flicka, som möter mig där. Då kom husets folk ut och bad att sällskapet skulle komma in och ta sig en `pilleknarkare`. Anders Börjesson, Vilg x 1845. I lussenatten kom lussegubben på besök i stugorna. Det var pojkar, som var klädda i stora pälsar. De skulle ta husets folk på sängen. Meningen var dessa skulle spendera på besökarna. Aug. Öjersson, Törestorp x 1848 / Här stod man förr upp mycket tidigt juldagens morgon för att begiva sig till julottan. De som gick, hade stora bloss i händerna. Torrt tjärbränsle anskaffades långt före jul. Blossen kastades vid framkomsten till kyrkan så, att bål bildades för varje by. Det ansågs hedersamt för byn att ha ett stort bål. Vart stolalag skul- le ha ljus med sig till julotta. I somliga stolar stodo 10 - 12 långa hemmastöpta ljus. Många hade för sig förr, att de skulle ut julnatten och höra, hur gräset växte och se, när de döda gick hem. Alfred Andersson, Klockaregården x 1867 Julaven skulle ligga för grannlåt i gruvan, bakugnen, från jul till påsk. I mitten låg en avbarkad trinning. Denna var klu- ven i ena ändan, men vedstyckena hängde ihop i den andra. Den var inte någon bra husmor, som behövde använda bakugnen före påsk. Den som kom först hem från ottesången, hade utsikt att bli kyrkovärd. Alfred Andersson, Klockaregården, x 1867 Den som satte upp fågelneken först om julafton skulle / få först skördat. Petter Vinkvist, Höga x 1853 Familjen samlades förr vid fyraiden i lusseottan kring bor- det. På detta stod ett halvstop brännvin, ur vilket alla skulle dricka. Man tog den s.k. lussesupen. - Man slaktade vid den- na tiden, men grisen skulle ej nödvändigt stickas i lusseottan. Man bryggade särskilt stark dricka till jul. Den var tre gånger så kraftig som den vanliga. Då den var färdig, slogs den i en ektunna med en sveck i. Drickan tappades sedan upp i björkskålar. Julaftons kväll åt man gröten sittande på pallar i en ring runt grytan, som stod på golvet. För de andra målen togs bordet i bruk om julen. Detta var täckt med julduken, en drällduk. Vardagsspisen åts vid tavlor, mycket låga bord. Ett par julakakor gömdes alltid att användas till bränn- vinsbröd under året. För att de inte skulle mögla, stoppades de i såbingarna. Halmen skulle bredas ut före klockan 2 om julafton. Då skulle också bordet vara dukat. Den skulle bredas så väl, / att ingen blom syntes. - Många smet upp, innan dagen grytt, och satte upp ju- lanek. De trodde, att de därigenom skulle få först skördat. Anders Börjesson, Höga x 1871