Transkriberad uppteckning

I min barndom och ungdom låg ungdomen gärna ute i lador- na, när en hade börjat att köra in höet. Särskilt var det brukligt bland pigor och drängar. Hemmadåttern å hemmasonen ville allt nästan hålla sig för goda att ligga ute på de sättet. För det ansågs inte för vidare anständigt. Det pojkarna låg ute i ladan betydde inte något, men för jäntorna var det inte så alldeles passande. Om en jänta lade sig i ladan, så kunde hon vara säker på att få pojkar till sig. Det gick allt så att de fick veta om det. De gick då till hen- ne å hade roligt i ladan. Då stod de på huvudet i höet å hade alla konster för sig. Någon av pojkarna stannade hos flickan å låg bredvid henne till fram på natten eller till det började ljusna. Någon så vidare vacker mening hade de inte. Det blev allt så att de ville "ta jäntan mellan benen", men mer trodde / de sig just inte till, för det var skamligt att få en onge "uäkta"- I ladan kunde de få leva som de ville. Där kunde in- te husbönderna se dem. Många pojkar gick i sällskap när de skulle ut å fria en lördags- eller söndagskväll, så träffade de jäntor undan för undan å följde med dem eller gick in till dem. De skulle för det mesta smyga sig till jäntorna den tiden. De gick så att ingen skulle se dem. För de äldre ville de inte veta av att de gick till någon tös. Det ville de inte knappt veta av om de gick å friade riktigt till en jänta. Pojkarna brukade vara avundsju- ka på varandra, så att de "gick i vägen för varan- dra". En kväll hade Per fått fatt på en fin jänta men nästa kväll kanske Pål hade passat på att kom- ma före å få fatt i henne, å då var Pål högfärdig å skrattade åt Per. Men till slut kunde det gå så långt att de blev ovänner å kom till att slåss, å då berodde det på vem som fick övertaget. När poj- karna gick ut så där om nätterna så brukade de att hitta på å göra skälmstycke i gårdarna såsom / att binda igen grinden och dörren, bära bort säd, dra bort redskap å gömma, stjäla äpplen och honung, gå in på fönstren å se in genom dem, knacka på fönstren o.d. De äldre tyckte inte om sådant. Men det var inte myc- ket att göra åt, för de passade sig att ingen såg dem. Det officiella frieriet. Det gick till då som nu att jäntor å pojkar träffades både här å där vid danstillställningarna, marknader, auktioner och vid kyrkan. Så började ett par att tycka om varandra å pojken började att gå till jäntan om lördagskvällarna å fria. När de hade friat så länge att de tyckte att de kunde gifta sig, så bad friaren en äldre att bli bö- neman för honom. De tog den bästa vännen till "böne- man". Men han skulle vara äldre än pojken. "Böne- mannen" gick till jäntans hem å talade för friaren med jäntan å hennes föräldrar. Var det nu så att de gav sitt "ja-##", så fick "bönemannen" ut- rätta det för pojken. Sedan kunde de låta lysa för sig när de ville. Fick "bönemannen" nej, så hade friaren "fått korgen". Bönemannen fick ett / par "langhôser" (långstrumpor) så blev han bjuden till bröllopet å det med de första. Det förekom allt att de gifte sig utom socknen. Det har de många gånger gjort så länge jag minns. Somliga gifte sig t.o.m. inåt grannsocken i Norge. Men mesta- dels så höll de sig inom socknen. Det var inte så lätt att komma långa vägar den tiden, så kände de bäst till de jäntorna som fanns inom socknen. Pojken kunde inte tänka på att gifta sig förrän han hade skaffat sig något eget, så att han hade utsikt att dra sig fram med "käring å onger". Jag vet inte att det var annat med trolovningen än att de lovade att ha varandra för alltid. Ring förekom inte annat än vid vigseln förr i världen. Innan bröl- lopet hölls så for fästmannen å fästmön ut i gårdarna å tiggde. Hon tiggde ihop säd "fäste- manskappen" å han tiggde ihop lin å ull ("fäste- pigtôtten). Hörde talas om att ingen nekade att ge. Det var en heder om de kunde ge. Å ju mer de gav ju hederligare var det. / Lysning. I hela min tid har det varit vanligt att åtminstone bru- dens och brudgummens närmaste grannar å släktingar givit "lysningspresent". En skål, tallrikar, stop, ske- dar el.d. brukade man ge. Lysning skulle tagas ut när det var nymåne. Äktenskapet blev inte lyckligt eljest. Jag har bara hört det talet att pojken bröt "be- net" av sig när det lystes. De riktigt avskydde att gå å höra på egen lysning. Det var som det skulle vara opassande. Många gick för att öra på lysedlar. Det tyckte allt folk var roligt, för sen fick de något att tala på i socknen. Fästfolket höll sig hem- ma de söndagarna det lyste. Då brukade fästmannen hålla till hos fästmön, för det passade inte att hon gick till honom. Bröllopsförberedelser. Före ett bröllop hade de allt så mycket att göra. De bör- jade väl en månad före att ställa iordning. Det skul- le slaktas å göras iordning. Något eller några ungdjur slaktades, får å svin, för det skulle vara fullt / med kött, fläsk å korv. Det var själva huvudrätter- na på bröllopet. Så skulle det bakas en hoper bröd, bryggas å fäjas. Allt i stugorna skulle göras rent. Kläderna skulle vara tvättade, å om möjligt skul- le det vara nya kläder. "Fästepigan" hade nog med att göra iordning åt sig. Bröllopet hölls gärna lördag å söndag. Jul och midsommar brukade de gärna hålla bröl- lopet i forna tider. Julen hade de mat i ordning å god tid, så då var det som bäst. Bröllopet varade i tre dagar. Bjudningen sändes ut en vecka i förväg. Jäntans far eller syskon gick å bjöd. De gick från stuga till stuga å hälsade att de skulle "hålla till godo å komma på bröllopet". Den som bjöd skulle promt fägnas med något. Han fick inte lämna stu- gan. Så skulle han hälsa tillbaka hem å tacka för bjudningen. Om inte något särskilt skulle hända, så skulle de komma. Alla släktingar som kunde nås bjöds å alla grannar, klockarn å präs- ten, "böneman", spelmän. #########, värd, vär- dinna, "kokerska" el. "matlagerska", "diskerska", spelmän. / De skulle vara i bröllopsstugan före gästerna. "Matlager- skan" skulle vara där minst åtta dagar i förväg, värden och värdinnan helst dagen förut. Diskerskan å spelmän kom på morgonen samma dag bröllopet hölls. Klädandet av bruden. Någon av grannarna eller släktingarna som hade varit med att kläda en brud förr skulle kläda bruden. Det sked- de bröllopsdagens morgon. Skulle de vigas i kyrkan så kläd- des hon tidigt söndagsmorgon. När hon var klädd, vilket sked- de i ett rum för sig, så leddes hon till brudgummen, som var i ett annat rum. Inte sy på bruden. Det var att stic- ka bort kärleken. Hon skulle ha en silverslant i vänstra skon för att hon skulle få rikedom i giftet. Bruden fick inte ha krona om hon "var med barn". Det var skamligt. De fick "brå kyrkan" då - betala böter. Ring förekom - men inte mer än en. Bröllopsgästerna var bjudna att komma ett visst klock- slag. När de kom till stugan så var spelmännen fär- diga att ta emot dem med en låt. När de hade sam- lats fick de kaffe eller en sup. Gästerna följde / med till kyrkan. Först åkte brudparet och spelmännen å så de andra undan för undan. När de kom till kyrkan, så gick spelmännen först å spelade hela vägen fram till altaret å brudparet följde efter å så gästerna. Gästerna satte sig i bänkarna. Efter vägen passade de närboende på att skjuta, när brud- paret for förbi. Det skulle vara för att hedra dem. Vigseln. Mor talade på att det var mest vanligt att de vigdes i kyrkan förr i världen. När de kom hem, så blev det kaffe, så skulle en skå- la med brudparet. Var någon med som kunde hålla tal, så höll han ett tal till paret. Så brukade gäster- na gå fram å skåla med dem å då hade de alltid något ord att säga till lyckönskan. En del kunde vara "viga" i munnen å tog det skämtsamt. De ville allt helst ta det från den skämtsamma sidan. (Det var inte bra för bruden att gråta bröllopsdagen för då fick hon ofta gråta sedan) Middagen var dukad på ett stort bord. När den / åts skulle en lägga i "brurskåla". Var å en lade i som han själv tyckte. Några ceremonier har det inte varit i min tid. Efter middagen så satte spelmännen sig till att spe- la. Då skulle brudgummen å bruden dansa först. Se- dan kom den ene efter den andre å dansade med bru- den. Då fick hon en styver av var och en som hade dansat med henne. Man talade på att de hade haft den roligheten att röva bort bruden. Men mer vet jag inte om den seden. Värdinnan skulle nog bädda "brursänga". Men så kunde någon hitta på å lägga ett vedträ eller annat under la- kanet. Det var för att en skulle få något att ha roligt åt. Långväga gäster stannade kvar i huset över natten. Fick de inte plats i bröllopsgården, så fick de ligga i grann- stugorna. Det bäddades på golvet, så fick de para ihop sig som de tyckte. Ungdomen ville ju gärna "lig- ga ihop". På morgonen så var brudparet uppe å bjöd gästerna på brännvin å klengås. Grannarna blev / också bjudna. Sedan var brudparet värd och värdinna hela den dagen. Har inte varit med om eller hört något om skämt vid bröllop mer än att gubbarna kunde sätta för häs- tarna å kappköra när de blev tillräckligt upplivade av brännvinet. För brännvin fick de så mycket de orkade supa under hela bröllopet.