Tvärreds, Västergötland
Fin i Tvärred
I anledning av uppmaningen att berätta om (docktor) Fin
i Tvärred praktik. Så vill jag uppteckna ett par av veder-
häftiga personer för mig omtalade händelser. En person från
Gällstad skulle gå till Fin och söka bot i ett visst fall. Intill vägen
genom Finnekumla socken var en smedja, der gick han in och talade med
smeden om sitt ärende till Fin, "ja, der har du inte å göre för han kan inte mer
än ja", svara' smeden honom. Han fortsatte ju i alla fall och fick sitt ärende uträttat
men för smeden gick det värre han blev på en gång så maktlös i kroppen så han fick
gå till sängs, åt och drack gjorde han men gå upp hadde han ej krafter till, när det va-
rat någon dag tyckte gumman det var en konstig sjukdom så hon gick fram till
Herrgården der han var gårdssmed och beklagade sig, dåvarande innehavaren
var en sträng herre som låvade att den sjukdomen skulle han bota ögon-
blickligen med sin käpp, när den medisinen ej hjälpte, det blev nämligen
sjufalt värre, så sade smeden åt sin gumma att hon måste gå till Fin
om det möjligen kunde gjöra något. Gumman gick meddetsamma och
redogjorde för Fin hela sjukdomsförloppet. "Gå du hem, ja tänker när du
kommer hem så än la' uppe", så var även förhållandet.
/
Men något efteråt när de råkades sade smeden till Fin "du var en ussling
att gå illa åt mej", "du skulle något ha för du gapa" svarade Fin. -
En min farbroder bosatt i Dannicke hadde jemte det övriga byala-
get sina får i bete i ett väldigt stort skogsområde, framåt hösten hadde
de ej varit synliga hemomkring på en längre tid, varför de blevo oroliga
samt beslöto fråga Fin till råds. Farbror gick till honom och bad att
han skulle hjälpa dem, jag skall ställa hem dem men tag vara på dem
när de kommer svarade Fin, fåren kommo också hem någon dag
derefter, men som det var gott väder, så tyckte ägarna att de kunde
gå ännu någon vecka, men de försvann omigän och kunde ej
trots mycket sökande igänfinnas, då måste de omigen gå till
trolldoktorn, farbror var ombud även denna gång men då
var Fin arg. Varför tog ni ej in dem som jag sade nu kan jag
ej gjöra något innan det blir fullmåne, då får jag se om jag
kan ställa dem på rätt väg igän svarade Fin. Fåren
kom omside även denna gång vems förtjänst det sen var.
/
Hur det än var med Fins hokus pokus så trodde
nog hans närmaste att det var något mer än ett
gott födgeni på folks godtrogenhet, när han skulle
jordfästas så sände hans dotter linfrö med en av
av dem som deltog i prosessitionen han skulle
strö det i kyrkporten så han ej gick igän.
Om de här raderna möjligen ha något av värde
vore jag tacksam om honoraret blev i pengar sådana
har vi småtorpare nämligen ont om.
Högaktningsfullt Oscar Johansson
Tomten Tvärred
