Transkriberad uppteckning

I anledning av uppmaningen att berätta om (docktor) Fin i Tvärred praktik. Så vill jag uppteckna ett par av veder- häftiga personer för mig omtalade händelser. En person från Gällstad skulle gå till Fin och söka bot i ett visst fall. Intill vägen genom Finnekumla socken var en smedja, der gick han in och talade med smeden om sitt ärende till Fin, "ja, der har du inte å göre för han kan inte mer än ja", svara' smeden honom. Han fortsatte ju i alla fall och fick sitt ärende uträttat men för smeden gick det värre han blev på en gång så maktlös i kroppen så han fick gå till sängs, åt och drack gjorde han men gå upp hadde han ej krafter till, när det va- rat någon dag tyckte gumman det var en konstig sjukdom så hon gick fram till Herrgården der han var gårdssmed och beklagade sig, dåvarande innehavaren var en sträng herre som låvade att den sjukdomen skulle han bota ögon- blickligen med sin käpp, när den medisinen ej hjälpte, det blev nämligen sjufalt värre, så sade smeden åt sin gumma att hon måste gå till Fin om det möjligen kunde gjöra något. Gumman gick meddetsamma och redogjorde för Fin hela sjukdomsförloppet. "Gå du hem, ja tänker när du kommer hem så än la' uppe", så var även förhållandet. / Men något efteråt när de råkades sade smeden till Fin "du var en ussling att gå illa åt mej", "du skulle något ha för du gapa" svarade Fin. - En min farbroder bosatt i Dannicke hadde jemte det övriga byala- get sina får i bete i ett väldigt stort skogsområde, framåt hösten hadde de ej varit synliga hemomkring på en längre tid, varför de blevo oroliga samt beslöto fråga Fin till råds. Farbror gick till honom och bad att han skulle hjälpa dem, jag skall ställa hem dem men tag vara på dem när de kommer svarade Fin, fåren kommo också hem någon dag derefter, men som det var gott väder, så tyckte ägarna att de kunde gå ännu någon vecka, men de försvann omigän och kunde ej trots mycket sökande igänfinnas, då måste de omigen gå till trolldoktorn, farbror var ombud även denna gång men då var Fin arg. Varför tog ni ej in dem som jag sade nu kan jag ej gjöra något innan det blir fullmåne, då får jag se om jag kan ställa dem på rätt väg igän svarade Fin. Fåren kom omside även denna gång vems förtjänst det sen var. / Hur det än var med Fins hokus pokus så trodde nog hans närmaste att det var något mer än ett gott födgeni på folks godtrogenhet, när han skulle jordfästas så sände hans dotter linfrö med en av av dem som deltog i prosessitionen han skulle strö det i kyrkporten så han ej gick igän. Om de här raderna möjligen ha något av värde vore jag tacksam om honoraret blev i pengar sådana har vi småtorpare nämligen ont om. Högaktningsfullt Oscar Johansson Tomten Tvärred