Transkriberad uppteckning

Det var en som de kallade för "varggôbben" som "ställde bort" vargarna härifrån. Det var en rothjonskäring som talade om det. Vargarna blev tvärt borta. I min far- mors tid var det så mycken varg att de kom i stora skoc- kar å tog både svin å nötkreatur. Vargen var så glupsk så att han sväljde smådjur levande. En katt var inte något för honom att svälja hel som han var. Finnarna kunde "ställa bort" vargen å "ställe" honom till sina ovänner. Det gjorde de med sina trollkonster. De kunde läsa så att vargen gick dit de ville ha honom. Om vargarna kom till Finland eller Ryssland vet jag inte. Men det sades att de tog vägen långt bort. Göken är gök ett år och hök ett annat. Så sa' de gamle. Skatan var förarglig när hon skrattade. Det var inte / bra, för det kom främmande som en inte önskade till huset. "Sönnergök är lönnergök, nolagök är sorgegök, västagök är bästagök, östagök är tröstagök." När han fick se första hösåtan slutade han gala. När han gal på bar kvist så blir det "halår". "Gullkoa" märkte till handskar. Hon fick gå på ena han- den, å då visade hon om en fick långa handskar. Gick hon ända ut till fingertopparna, så blev de långa. "Rôgskerka" höll sig i säden.