Transkriberad uppteckning

Det var en trollgubbe som "sätte bort" vargarna. Så gick sägnen. Det skulle vara en finngubbe uppi- från Finnskogarna. Han sätte bort dem på viss tid. Jag tror det var på 100 år. Han kunde visst inte längre. De var så pågående, att de åt upp al- la djur de kunde få tag i om somrarna. Jag såg själv för 50 år sedan, när vargen tog en liten gris å sprang åt skogen med. "Lekatten" var farlig för de små husdjuren. Han bet å sar- gade ihjäl djuret. Det var inte stort bätter med den än med vargen. Han åt sönder djuret helt å hållet. Fick en tag i en lekatt, så skulle en pina honom å hänga upp honom, så blev hans kamrater rädda å skydde. Han var kvick som blixten. "Skrea" har jag sett en enda gång. Jag körde rätt / över henne. Jag beskrev detta konstiga djur, när jag kom hem. Han sade, att jag råkat ut för "skrea". Det skulle vara otur om en mötte henne. Vad det var hade inte någon reda på. "Skatan" ville ingen röra. Om en rev ned hennes bo el. tog liv av henne blev det olycka med djuren. En kom- munalman här i socknen, som rev ned ett skatbo i trädgården. Strax därefter blev allesammans i huset sjuka, så om de byggde alldeles vid skorsten, lova- de han ut att aldrig riva ned deras bo mer. De rörde ingenting om en lät dem vara till freds. Jag skulle till att riva ned ett skatbo här en gång. Då kom mor ut å skrek: "Låt dem bygga, de kan vara". Hon fick sin vilja fram.