KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Bredareds, Västergötland 1934

Svartkonst

Berättare: Karl Johansson (f. 1873)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Om de hade en brödkaka innanför västen, kunde ingen skjuta dem, för skott tog inte på bröd. Om de tog ett revben från en död och hade i sina klä- der, var de säkra att ingen skulle kunna skjuta dem.

Socken Bredareds
Landskap Västergötland
Härad Vedens hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Svartkonst

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Bredareds, Västergötland

Slåtter, skörd, tröskning.

"Ta haren" okänt begrepp. Vet ej att de lämnade några strån på fästet. Höstråg skar de med skära. Då gjorde de skörlahjälp. En gick före och la' band. De andre la ett handsmål var på bandet. Den, som kom efter, fick binda. De gjorde inte så stora neker, för de skulle bösta dem på böstelbock eller i bålken (logbocken). Gullkråka var den, som plockade eller kastade neker till den, som la' runt ikring. Anis eller några skarpt lukande blomroter har de lagt i botten på laden. Ej hört om "sten å ben å bönerot". De gick upp kl 1/2 3 på morgnarna och började tröska med präglas förr. Det gjorde vi hemma, tills jag var tolv år. Far och en dräng och mor och jag tröskade då. Då fick drängen och / jag stå och bösta levällen innan. Preta ån skulle de göra, när de hade gjort ifrån sej det sista. Dess stycke sätt ut på åkern kallade de en årn - det var det samme som ett par skåror. Likadant, när de plöjt några silter.

1934 Läs sägen →
Bredareds, Västergötland

Julafton.

De trask aldrig på julaftons förmiddag, men de gamle skulle alltid ut och hugga julved då, det var färsk björk- ved till julelden. Då var det öppna spisar för det mesta, och de la upp veden i kors, och gruvan skulle stoppas full med färsk björkved, som inte fick röras. Halm hade vi ett par gånger, och det hade de i gård- stöva också. Nicolaus skulle alltid ha julhalm. Det togs in ett par fina kärvar och heddes ut väl mitt framför bordet. Så gjorde de en julagubbe av halm, som de flätade ihop. De skulle ligga på rygg och ta den med fötterna ö- ver huve't. Halmen fick ligga hela julen. De bytte om ett par gånger. De tog ut den efter trettonde och använde den till strö. / Julgran hade de inte på länge; jag var allt nära på vuxen, när jag såg den första. Men någon stake klädde de eller gjorde en "julakrona" av trä med fyra holkar i och kläd- de den med silkepapper. Julaneka skulle upp tidigt. Många satte upp den det första det var ljust på morron. Det skulle vara en stor nek. En del satte upp två eller tre julanekar. De satte den ###- ### på en stake nära huset, så att de kunde se henne inifrån. Ibland satte de den på ett litet träd. Se'n började de ta en granbuske och kvista av den nerevid och sätta ne- ken i den. Julahög: det var ett par kakor av var sort: vörtabröd, rågbröd och sektebrö. Så tog de hem ifrån Borås "tvålerullar" av vetemjöl. Julhästar av pepperbrö köpte de för 6 öre stycket i Borås och satte upp på väggen. En tupp hade de ofta på julhögen – han stod emot en #innespeta. En kaka skulle gömmas till "lellajula". Kreaturen skulle ha det goaste man kunde ge dem: korna fick hö, hästarna havre. / De grävde om och hyfsade gödselstaden till jul – den skulle vara jämn och fin. De granrisade emellan gödsellagorna och ovanpå dyngestan, när de var färdiga. De fick inte röra i julbrasan; det skulle inte vara bra. Nej, jag har inte hört att de tittade efter spår i askan.

1934 Läs sägen →
Bredareds, Västergötland

Svartkonst

Om inte bössan dödade och bet på, skulle man släppa ner en liten orm i pipan och skjuta. Om man slagit efter en orm och inte träffat honom, kun- de man stämma möte med den. Man skulle sätta en kniv i backen och nämna klockeslaget. Men då var det inte värt att komma obeväpnad. Då gick ormen på stjärten och var arg, så vådligt.

1934 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //