Transkriberad uppteckning

Sunnemos sista björn. ------------------------ En vinterdag i början av 1800-talet, jag vill minnas det var 1883, voro bröderna Per och Karl från Kackleåsen, väster om Bosjön, Sunnemo, sysselsatta med timmerhuggning. Karl har just kvistat en gran och börjat rotbarka trädet, då plötsligt en björn rusar upp ur snön vid hans fötter. Ett yxhugg mot björ- nens huvud sårar denne i käken. I nästa ögonblick har björnen huggit sina tänder i mannens ena arm, men det nyss utdelade hugget har förlamat björnen så pass, att han ej förmår dra mannen under sig. Brodern Per, som är sysselsatt ett stycke härifrån, hör att något ovanligt är å färde, och skyndar till platsen. Med sin yxa går han löst på björnen och tilldelar den- ne hugg på hugg, till dess nalle släpper sitt tag om broderns arm och lämnar platsen. Några timmerkörare, som anlänt, forsla / den svårt sargade ner till byn. Per skaffar i hast ihop någ- ra skyttar, och man beger sig tillbaka till skogen för att uppsöka björnen. Ett stycke från granen, där striden utkämpats, finner man björnen sittande i snön. Skott på skott träffar den ludna drotten, men han faller ej. Man går närmare och fin- ner då, att han är död. Pers yxhugg, 12 stycken, har dödat ho- nom. Den skadade skogsarbetaren repade sig efter bettet och omkramningen. Brukspatronen på Bosjö lät sedermera stoppa upp björnen, trots att pälsen fått åtskilliga skavanker efter de många yxhuggen och skotten.