Transkriberad uppteckning

Jätten som for till Grönland har jag hört talas om. Men det vet jag inte om det var här han bodde. Emellertid så hade han råkat att bo i närheten av en kyrka. Han orkade inte höra kyrkklockorna. När han inte kunde få bort dem så var han tvungen att flytta. Och då flyttade han till Grönland, för där fanns det inga kyrkklockor. En vacker dag så var det några sjömän här från Värmland, som hade något ärende in på den ön, så de gick uppåt land. Val- les de gick så kom de vilse. Rätt som det var fick de se att det lyste. Då blev de glada och trodde att det var människor som bodde där. När de kom fram så mötte de en enögd jätte. De blev rädda. Men han bad att de inte skulle vara räd- da utan tala om varifrån de var och vad ärende / de hade. Då talade de om att de var från Värm- land. Där är det varmt och gott, sade jätten och räck- te fram handen. Men det var inte någon som trod- de sig att hälsa på honom. Om ni uträttar ett ärende åt mig, så skall ingen nöd gå på er här, sade jätten. Ja det skulle de göra. Då kom han med ett skrin och sade: Detta skall ni sätta ned i "den vita märren" (kyrkan) sade han. Men om de öppnade det innan de kom dit, så skulle det gå dem illa. Så kom han fram med ett rep. Det- ta skall ni binda om Kersti i Myra, sade han. Så fick de en käpp. Om sjörövare kom, så skulle de slå med käppen, så skulle det inte bi- ta något på dem. De for därifrån. När de ha- de kommit ut på havet så kom det ett skepp med rövare. De lade sig intill och skulle till att ta skeppet. Men då kom folket ihåg käppen som de hade fått av jätten. När de hade slagit tre slag med den, så fanns ingen rövare i livet. När de kom inemot land, så sade de till var- andra / att de ville se vad som fanns i skrinet. Den som skulle vara snodigast tog locket av skri- net. Men då stod varmen omkring dem. Det var med nöd att de kom i land. men repet hade de inte glömt. Nu skall vi allt pröva detta också tänkte de och band repet om en tall. Det bar iväg i luften med tallen. Då tyckte de att de ha- de gjort jätten riktiga konster. Men de trodde sig aldrig mer den vägen till Grönland.