Transkriberad uppteckning

Min farfar hade sett näcken i kvarnen i Sågevika vid Röks- berg många gånger. Det var en liten gubbe med röd toppluva. I- bland började kvarnen gå oredigt, och då brukade den som mol springa ner i unnerkvarna; då satt näcken och höll vattenhjulet. Om man då kastade till honom en tvåöring, då gick kvarnen se'n så för stööet (stolligt). Näcken kunde lära folk att spela. Då skulle man gå till ho- nom och ha sin fiol med sej och be att få lära sej spela. Näc- ken svarade, att han skulle lämna ifrån sej fiolen och komma igen efter viss tid. När han sedan kom igen, så höll näcken fram två alldeles lika fioler, och om han då inte hade tagit sin egen fiol, så hade han inte fått lära sej. Men han hade lagt ett litet hagel i sin fiol, och han lyfte på fiolen och kände, att haglet var där, och så tog han den. Han behövde inte / lära sej, för han kunde spela med detsamma lika bra som näc- ken. Men det var ett stycke, som han inte fick spela, för då skul- le han inte rå med att sluta.