Transkriberad uppteckning

En finngumma tog bort vargarna; de fick ge henne något för det. Vargarna var svåra, t.o.m. på hästar. Hade hästarna ett föl med sej, ställde de sej runt om fölet med bakänden ut. Men nöt- kreatur ställde sej runt om kalvarna med hornen ut. Vargarna var så knepiga att de kunde narra hästarna ut i ett hängefly, så de inte kunde reda sej. De blev rädda, om en människa hoja'. Stora, långa trälurar hade vallpojkarna att blåsa i. Lodjur – Varglo talte de om, inte jöpa; det är väl detsamma. De var blodtörstiga och nöjde sej inte med ett kreatur utan dödade så många de kom åt.