Transkriberad uppteckning

Det kom en finne, som var litet egendomlig till växten, till Öna, när de hade slåttehjälp där. Bengt i Öna härmade honom. Då sa' finnen. "Ja, Herren har skapat mej så'n, men du ska bli mycke sämre än jag." Bengt blev genast sjuk; han orkade gå hem men måste genast gå till sängs, och se'n låg han förlamad i arton år, innan han dog. Finnen kom in i Lia i Vese. Ellika var ensam hemma. Hon gick åt framkammern efter brännvin åt honom. När hon kom tillbaka, sa finnen: "Du kunde tagit i den andre fjärding- en, för i den är bättre brännvin." Så fick han mat och bränn- vin, och när han gick, sa' han: "Jag vet, hur i har det. I har haft otur med era kreatur, men det skall vända sej nu och bli bätt- re." Och det blev så bra för dem. Soldat Seder var hos oss, och far bjöd honom på brännvin, / och Seder blev livad. Jag fick följa honom hem på kvällen. Han sa' till mej: "Jag är så ledsen ibland. Jag får aldrig förlåtelse. När jag flyttade från briksgårn, ville jag ha betalt för sten- murarna, som jag lagt, men jag fick inget. Då gick jag till en gubbe; det kostade mej sex skilling och ett kvarter bränn- vin, men se'n hade bonden aldrig tur till ett enda kreatur i lagårn." Anders i Alahagen hade gått till kyrkogården efter ett män- niskoben, och det gjorde han underverk med. Var något bort- kommet, så ställde han hem det - det var den onde, som bar dit det. Pappa for till Anders i Alahagen; han hade mistat en yxa. Han trodde den var stulen. "Du ska ta dem, där du har lagt den," sa' Anders. "Den är inte stulen." Sedan hittade far yx- an i ett utskifte. Han hade glömt, att han själv hade lagt henne där.