Molla, Västergötland
Kloka.
Det kom en finne, som var litet egendomlig till växten, till
Öna, när de hade slåttehjälp där. Bengt i Öna härmade honom.
Då sa' finnen. "Ja, Herren har skapat mej så'n, men du ska bli
mycke sämre än jag." Bengt blev genast sjuk; han orkade gå
hem men måste genast gå till sängs, och se'n låg han förlamad
i arton år, innan han dog.
Finnen kom in i Lia i Vese. Ellika var ensam hemma.
Hon gick åt framkammern efter brännvin åt honom. När hon
kom tillbaka, sa finnen: "Du kunde tagit i den andre fjärding-
en, för i den är bättre brännvin." Så fick han mat och bränn-
vin, och när han gick, sa' han: "Jag vet, hur i har det. I har haft
otur med era kreatur, men det skall vända sej nu och bli bätt-
re." Och det blev så bra för dem.
Soldat Seder var hos oss, och far bjöd honom på brännvin,
/
och Seder blev livad. Jag fick följa honom hem på kvällen. Han
sa' till mej: "Jag är så ledsen ibland. Jag får aldrig förlåtelse.
När jag flyttade från briksgårn, ville jag ha betalt för sten-
murarna, som jag lagt, men jag fick inget. Då gick jag till
en gubbe; det kostade mej sex skilling och ett kvarter bränn-
vin, men se'n hade bonden aldrig tur till ett enda kreatur i
lagårn."
Anders i Alahagen hade gått till kyrkogården efter ett män-
niskoben, och det gjorde han underverk med. Var något bort-
kommet, så ställde han hem det - det var den onde, som bar
dit det.
Pappa for till Anders i Alahagen; han hade mistat en
yxa. Han trodde den var stulen. "Du ska ta dem, där du har
lagt den," sa' Anders. "Den är inte stulen." Sedan hittade far yx-
an i ett utskifte. Han hade glömt, att han själv hade lagt
henne där.
