KORPSKRIFTEN

...
Meny

Maran n:er 88

Berättare: Emil Andersson (f. 1867)
Upptecknare: Per Ludvig Dahlström

Transkriberad uppteckning

Maran skall vara en evigt dömd meniska för synd hon begått Så har jag hört berättas av gammalt folk, att om någon Meniska i lifstiden flyttat eller rubbat någon skälsten eller råmärke i gränskilnader mellan socknar eller Hemmansdelar, så får den till straff efter döden, bli förvandlad til Mara i all evighet, och då bara göra alt möjligt ont mot både folk och djur. N:er 89, Maran brukar att gå in i ladugårdar och rida Kreaturen så att de svettas och bli orkeslösa och magra, för att skydda dem för det så hängdes det upp äggjen över dem en lie e.d.l. Och även var det bra att hänga upp över dörren till ladugården en död Ugla eller hök, även Marvasar var bra men om Marvasen skulle göra värkan, så fick man ej gå över någon Kyrkstig med den när man gick hem med den, för då mista den sin underbara värkan, å det var inte gott att få nån vase så en slapp att gå över en kyrkstig.

Socken Sjötofta
Landskap Västergötland
Härad Kinds hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Maran n:er 88

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //