Transkriberad uppteckning

Jag tyckte det var så konstigt en gång som hästen skulle ha nattfor. Jämt som jag skulle böja mig ned å ta hö åt hästen, så fick jag höra att det rörde sig i höet. När jag tittade efter fick jag se att det lys- te i två stora öge. Å när jag skulle gå ned med lyktan, så slocknade hon. Sen var det jämt omöjligt att jag kunde få eld på henne. Hästen fick inte något den kvällen. Men på morgonen så hade han hö i krubban ändå. Å det påstod allt far också att det fanns tomtar som gav kreaturen. I Korsbyn var de gamle så noga med att in- te någon förde något väsen efter det solen hade gått ned. Det skulle inte gå an att hug- ga ved eller uträtta arbete som var buller- samt. -Det var på ett ställe som de hade / vävt sent på kvällen. När folk hade lagt sig så blev det ett buller på natten. Tomtgubbarna sprang upp å ned i vävstolen. När folket tän- de ljuset så blev det tyst, men så fort ljuset släcktes, så började tomtarna igen. Men det var inte någon som hade gjort något ont vid väven. Den var som hon skulle vara. På ett annat ställe så hade de inte tur med hästen. Han var lös var morgon. En gång så var han i ladan, å ingen visste hur han ha- de kommit dit, för det var omöjligt att de kun- de få honom tillbaka förrän de fick hugga upp, så att dörren blev större. Men så var det en kväll som husbonden var i stallet, å då kom det en tomtgubbe till honom å bad att han skulle följa med hem till honom, för han vil- le bjuda på fägnad. Husbonden följde med. När han kom in så var det flera tomtar där. Han blev bedd att han skulle sätta sig vid bordet. Allihop så satte de sig runt bordet. / När de hade börjat att ta till sig, å skulle till att börja äta, så tog det till att skvala å rinna från taket å mitt på bordet. "Här ser du nu valles ja har det", sade tomten till husbonden. "Var gång som hästen din stallar, så får jag så här på bordet mitt." Sen bad tomten att han skul- le vara snäll å flytta stallet. Tomten lovade att han skulle hjälpa till med allt möjligt bara han fick vara i fred. Husbonden flyttade stallet, för han tyckte att de var synd om tomt- gubben. I Björbyn skulle de bygga ett hus, å di hade börjat att lägga rösorna å så lagt de första stockarna. Men de var inte kropp till att få stockarna att ligga still. På morgonen, när de kom, så var stockarna på backen och bra långt från bygget. De försökte flera gånger men det var lika mot- gjort. Så var de tvungna att flytta timret till en annan plats å bygga där. Då gick det obe- hindrat. På den andra platsen var det / inte rådigt, för det var tomtarna som bestämde där. På sommaren var det inte så farligt för tomtarna, med det var värst när det började bli mörkt om kvällar och nätter. Tomten var till växten som en tre års unge. Men huvudet var så stort som på en vanlig männi- ska. Det var på ett ställe som pigan fick se en liten fin vante i ladugården. Hon tog den med sig in. Men när hon kom till ladugården kvällen därpå, så fick hon se en tomte. "Här har du, för att du stal min vant", sade han, så så slog han till henne. Hon lade vanten tillbaka där hon hade tagit den, men han tog den inte.