Transkriberad uppteckning

"Näcken" kom i land härnere i Tydjeviken. Det stod som vit fradga omkring honom, när han kom utifrån sjön. Det var länge sedan så att det bara är sagor om honom. Men ända sedan jag minns, så var det räds- la för honom å "sjöråa" när en skulle bada. Då var det att spotta på en sten tre gånger å kas- ta utåt sjön, för då skulle han inte kunna ta sig längre än den stenen låg. Jag hörde en saga om "Näcken", att det var en som stod på en bro å titta ned i älven. Då kom Näcken upp med huvudet och armarna över vattnet. Å då hade han en harpa som han spelade på och sjöng till. Näcken grät. Den som stod på bron frågade varför han grät. Då talade han om att han grät för att han aldrig kunde bli / salig. Men han skulle få bli salig om det fanns en människa som ville byta med honom en liten stund. Mannen vågade inte till det, för han var rädd att han aldrig skulle bli människa mer. "Fôrsgobbe" fanns det en vid varje kvarn och såg. Fram emot julen var han som värst, när det kom mycket folk till kvarnen och folk hade som brådast. Det kunde bli "högstilt" i kvarnen, när det blev många, å det tålde han inte. Då slog han igen varshjulet så att kvarnen blev stående. "Fôrs- gôbben" bestämde hur länge hon skulle stå. När en hade riktigt brått å inte ville försinka något, så var det att ta av det en hade med i nes- tet å gå å lägga i underhuset. För det var där som gubben höll till. Men en skulle inte sä- ga något utan vara alldeles mol tyst. Det var att muta "Fôrsgôbben" så att han inte slog sig på tvären. Denne gubben skulle vara alldeles luden på kroppen. Han var inte mer än en / halv arm lång, men han var stark som en jät- te, för han kunde hålla igen hela kvar- nen så länge han ville. "Sjöråa" for ute i sjön med en halv båt. När hon väntade oväder, så kom hon upp å segla. Men hon hade inte annat än en granrisbuske att segla med. Men det var ingen som kunde segla i kapp med henne, för hur de bar sig åt, så var hon före dem. En gubbe från Släde- kärr hade sett henne högsta dagen. Hon satt å solade sig ute på en sten. Hon tvättade å kammade håret, så att det blänkte i det. "Källgôbben" bodde i källan. Det brukade sägas för att inte barnen skulle gå till källan. Om han fick se en, så drog han en ner i källan.