Transkriberad uppteckning

Lövjerska har jag inte hört något om. Det kom finnar ibland, å de kunde trolla. De var svarta å stygga. De gick omkring å tiggde kött å fläsk. Å det blev inte gott om de inte fick som de ville, för de kunde sätta "finskott" på kreaturen. Från Finnskogarna kom allt slags ont. Det trodde folk i min barndom. Men det var inga andra än finnarna, som kunde trolla riktigt. Något litet fick ju andra lära sig också. Men det var inte gott att få dem att lära ut konsten. Om det var någon som en visste hade trollat på kreaturen, så skulle en gå å slå till den så att näsblodet kom, för då skulle han inte ha makt sedan. Om någon berömde djuren / en hade, så kanske han menade att han skul- le skada dem, men om en bad honom att han skulle kyssa kon i "rava", så var det inte far- ligt att han kunde göra något. "V#######" var farliga. Det vet jag att en skul- le försöka att komma undan, om en fick se en sådan. Det skulle vara trollfolk med i den. Det var farligt för sjukdom, om en kom in i en sådan. Min syster var ute på gärdet en dag på sommaren. Då kom hon ut för en sådan, å hon fick huvudvärk i flera dagar efter. Men hon var glad åt att inte det blev något som kunde ha varit värre. Det var en trollkäring som mjölkade ihjäl en ko. Hon kom till prästen å han hade hört talas om att hon kunde trolla, så han frå- gade henne om hon kunde mjölka ihjäl en ko. Det sade hon att hon kunde. Då bad han att hon skulle mjölka ihjäl en ko för grannbonden. Hon tog av sig strumpebandet å / började att mjölka i det. När hon hade mjöl- kat en stund, så frågade hon om hon skulle mjölka längre. Mjölkar jag längre, sade hon, så stupar kon. Men prästen bad att hon skulle hålla på. När grannbonden kom åt ladugården, så låg den bästa kon död. Då hade han mjöl- kat så att blodet hade runnit ur kon också. När käringen skulle fara till Blåkulla så sade hon "Här uppe å här ut".