Transkriberad uppteckning

Det var inte gott att ha "tanvârk" förr i världen, för det fanns inte många medel att bota med. Det var att låta tänderna värka tills de valt ut. Det kunde en få gå hela höstarna å vårarna å ha tandvärk på den tiden. Men det var många ting som försöktes för att en skulle bli av med tand- verken. Sur kärnmjölk, salt, pipolja, tobak, rök- ning på tänderna. Att röka mot tandvärk var bra vanligt, å det var många kvinnfolk som lärde sig. att röka, så att de inte kunde vara utan pipan. "Kle oset" begagnades att ha på tänderna. Så värm- de en alpinnar eller björkpinnar riktigt varma så att det dröp ur ändarna på dem. Så tog en den oljan å smörjde på tänderna. Het gröt la- des på käken. Salt skulle en ha på tänderna / och sedan kasta det i elden, så skulle den onda tan- den spricka sönder. En finnkäring botade ### #### för tandvärk. Hon gick först till spisen å hade någ- ra konster sen tittade hon i munnen på henne å kände på tanden, så mumlade hon något å gick ut. Men tandvärken gav sig. Men sen skulle hon inte få gå ut på tre kvällar. En kunde bli så galen så att en tog å glödgade en spik å stack ned i tanden. Om en ville trolla bort tandvärken så skulle en ta en spik å pela i tanden med till dess att det kom blod, sen gick en å slog den spi- ken i ett träd. "Kvar'n" var led att ha. Den kunde sätta sig i hand- lederna, å då orkade en just inte mycket med ar- marna. Det fanns inte annan bot att få bort den än att en skulle hugga bort den. Då fick en sätta sig på dörrtröskeln grensle å hålla handen på tröskeln. En annan hade en yxa som han högg över handleden med. Han högg så att eggen tog utanför handleden. När han högg / så frågade patienten "Vad hugger du för?" å då svara- de den som högg "Jag hugger för kvar'n". Tre gånger högg han på det viset. För var gång så högg han av en träpinne. Pinnarna kastades i elden, när han hade huggit. Handleden smörjdes också med ister å fett för att den skulle bli "ôppmjuka". Om en fick kramp, så var det inte annat än att försöka "strete emot" å försöka å få leden tillbaka. Vasst som hade kommit i ögat togs ut med "kräft- sten". Det var farligt att ta i ett lik om en hade nå- got sår på kroppen. Om en fick gift i så- ret av liket så gick det inte å bota det u- tan det blev dön. "Likåt". Om "likåten" gav sig åt någon då ha- de han inte långt kvar att leva. Det var om lu- sen började att äta sig in i kroppen el om det började att välla lus ur kroppen. Om en fick ett sår genom att en fördärvade / sig på något sätt, så var det vanligt att en toppade socker å kletade över såret, så veva- des spindelväv om det och sedan en tyglapp. Sedan fick det sitta till dess att "ruven" for av och såret var läkt. Om ett barn hade "tongspen" så att det inte kunde lära sig att tala riktigt, så skulle det bita över en vass kniv.