Transkriberad uppteckning

Om isen drev iväg å norrut, så blev det sen vår, för då låg han där å så kom han drivande söder- ut igen. Å om det blev sen vår, så blev det inte så bra gröda. Brukade vanligen börja skördearbetet någon dag i bör- jan av veckan - inte gärna i slutet. En måndag var bra att börja, för sedan hade en hela veckan på sig. Grannarna hjälpte varandra. Det var så både vid slåtter och skörd. När den ene var färdig så hjälp- te han den andre. På det viset var det mera hjälp- samhet än vad det ät nu. Skära användes att skära fallråg med. Potatiskålen skars av med skäran och vassen i sjön. Om det blev några strån kvar på åkern, så tyckte en att fåglarna behövde något också. De skulle ha sin mat, / annars blev det inte bra. Men jag minns inte precis att en lämnade något så där direkt för något osynligt vä- sens skull. När en hade skurit på åkern, så att en kom till slu- tet, så blev det allt tävlan om vem som skull "ta haren". Den som fick sista skåren tog haren. När han kom till ända, så sprang de å skrek som om de skulle vara på jakt efter en hare. Men det var ju ingen utan detta var ju bara ett skoj som de brukade. Sen när di hade gjort detta, så satte de sig å pusta en stund innan de började att sätta upp säden. En skulle bära riva på axeln eller i handen. En fick inte dra henne efter sig eller lägga henne med tindlarna uppåt. Det blev regn om en la- de henne med tindlarna uppåt. Om ett kvinnfolk hittade ett tvillingax, så skul- le hon få tvillingar. Den sista neken kallades för "löktenek". Om den blev stor så skulle det bli bra gröda nästa år men var den liten, så blev grödan klen. / Det förekom att brännvin och ost lades i de första nekerna, som lades i ladan. Det var för att de som tröskade skulle få ett kalas, när de kom till bot- ten på ladan. Men för råttor vet jag inte att något lades i ladan. Både slåtter och skördekalas förekom på herrgår- darna. Då var det både musik å dans. Så fick de som varit med på arbetet fägnad. Det var "klengås" å dricka. Karlarna fick brännvin också. En fick inte ta de sista äpplena av trädet. Det skulle vara något kvar, för det troddes att en tog kraften ur trädet, om en tog bort de sista äpp- lena. Det blev ingen frukt ett annat år. Förr i tiden, innan det fanns tröskneck, så trös- kades all säd med slaga. Då var det att börja trös- ka så fort som en hade höstat in. Upp i otta på morgonen å stå på logen å banka. Då hördes slaga åt alla håll. På somliga ställen där de hade stora logar "tröska di fyre". På de fles- ta ställen var det två som hjälptes åt. För att / en skulle se att tröska, så eldades i en gryta. Den stod i ett horn på logen. Eller en stor flat sten. Det var tjärved som eldades. Tröskningen gick ivrigare och ivrigare till ju närmare jul det led, för de hade det i sig att trösken skulle vara färdig till jul. På kvällarna tröskade man aldrig utan det var på morgnarna.