Transkriberad uppteckning

I min ungdom kunde det aldrig hitta på att hän- da, att de slaktade ett svin vid dagsljus utan det skulle ske i otta på morgonen. Då var de flera man till hands för att de skulle våga ta livet av ett svin. Innan svinet slaktades skulle de ha tagit fle- ra supar och när blodet hade runnit av det så skul- le det trakteras med brännvin igen. Onsdagen före lusse brukade en del slakta julgrisen, annars var det inte så noga. Det skulle vara färskt både till lusse å jul av den. Om det var gamla djur som skulle slaktas, så kunde det allt förekomma att en liksom tog adjö av dem och tackade dem för att de varit snälla. Det gick inta an att låta ett bås vara tomt utan ett vedträ eller en pinne lades dit, när man tog / bort djuret. Slaktkniven bars inte bar. Man hade papper eller en tra- sa omkring den. Det var för att ingen främmande skul- le få se på den. Den som hade ont i sinnet å on- da ögon skämde kniven. Det var inte brukligt att någon främling kom å ställ- de sig att se på det de slaktade. Om det kom främ- mande i närheten, så var det svårt att få livet av djuret. Barn fick heller inte komma i närheten av slaktplatsen. Man var rädd att de skulle bli mor- diska, om de fick stå å se på slakt. Så mycket man kunde få med sig med skyffel och sopkvast togs fort från slaktplatsen och bars till dyng- högen. Man kastade ut köttslamsor till skatorna. Om det fanns hund så fick han sådana där bitar som inte dugde till något. Alla degel skars av en so och kastades i ketten för att nästa so skulle få många degel och för att det skulle bli tur med grisar. "Villöra" skars bort av hjärtat. Lungorna togs inte / tillvara. Det var en del som trodde att en fick lungsot om en åt lungmos. Det var sjukdomen i lungorna. Bröstbrosken skars bort. Den kastades i taket. Så många gånger den kastades upp å in- te fastnade, så många år skulle en få gå ogift.