Transkriberad uppteckning

Före jul var det brått i alla stugor. Det började en tre veckor före jul. Det fanns inte att köpa det en skulle ha då utan det var att sörja för det själva. Slakten tog lång tid, för det fanns inte köttkvarn utan en fick sitta å hac- ka det som skulle vara till korven i en ho. Så dröj- de det innan fjälstren blev urvattnade och rena. Så var det ljusstöpningen. Det skulle stöpas så många ljus så att en hade för hela året. Stora brödspett bakades. Då bakades mjukt och hårt bröd. Mjukt bröd av siktat rågmjöl och mjukt av rågmjöl. Det var nästan den enda tiden på året som en fick äta rågbröd eljest var det haverbröd för jämnan. Vörterlimpa bakades. Då togs vört till knådspad. / Så skulle det vara "juldrecka". Den brygde en själv av malt. Sen när det led efter Tomas så skul- le städningen börja, så att den var färdig fram- på förmiddagen på julafton. Och när julafton kom, så skulle det mesta grov- arbetet vara undanstökat. Då var det att uträtta småsysslor å ställa iordning allting bå- de inne och ute. Tidigt på morgonen var karlar- na ute å högg julved. Den skulle i alla fall va- re huggen till middagen. Det som kreaturen skul- le ha på julkvällen och julmorgonen lagades iordning, så att det bara var att ge dem det. Om det stod någon redskap ute på backarna, så togs den in eller ställdes upp ordentligt. Det fick inte se skräpigt ut på backarna medan julen. På morgonen sattes sovelgrytan på spi- sen. Fram till 12-tiden så var det färdigt att dop- pa i den. Då tog de sig fritt å samlades kring spisen allihop. Då var det att doppa brödet i grytan å äta fläsk, kött och korv till. Sen / fick en inte mer den dagen förrän en åt "julkväl". Innan karlarna gick in å "dôppa i gryta" så satte de upp "fôggelneka". Den grannaste neken en fick tag i när en tröskade gömdes till "fôggelnek". Den sattes i gavlen på ett tak. Men i de senare åren så har de flyttat fram henne till stugan. Bröd- och ostsmulor ströddes i neken. Fåglarna skulle ha riktig "julkôst". Somliga hade halm på golvet å somliga hackat granris. Men halmen fick bara ligga över de för- sta juldagarna. Sedan bars den till ladugården. När julljusen hade skene på halmen, så blev det kraft i den, å för det så skulle korna ha den å äta upp. Det var allt i min barndom som di började att ha jul- gran. Men det var inte på många ställen de ha- de, för det var inte på alla ställen di hade ljus. För barnen skull tog man in en liten gran- buske inte högre än att den kunde få plats på bordet eller var som helst. Det var såpass att / en fick något att sätta ljusen i. För att det skul- le se "jullikt" ut, så hängdes pappersremsor i grenarna. De hängdes som slöjor. Några äpplen hängdes i och dessa fick barnen dela, när granen skakades. De som inte hade riktiga ljusstakar att sätta lju- sen i, gjorde sådana av potatis eller trä. Både fint och grovt bröd lades på bordet. Det var en hel hög. Först lades brödkakor och på dessa limpor och så en ost därpå. Denna hög fick ingen röra på hela julen, för den lades ned i säden, så att en skulle ha på våren när plog- anden började. Högen kallades för "julkern". Det en gömde från julen skulle det vara mer dryg- sel i än vanligt. Det var inte bra att titta under bordet någon kväll. En skulle inte fika efter det som föll ned utan det kunde få ligga till morgonen. Det fick en allt lära sig när en var liten att en inte skul- le kutte unner bordet. / Om julkvällen fick kreaturen en haverneck var sig. Om en inte hade gott om havre så fick de ett fång hö var sig. Och så var det ju det bruket att en skulle tilltala djuren å säga: "Ät väl, trivs väl, lägg hulle på reva å ta märgen i bena för hele åre, för dä ä julekväl i kväll." Hästen skulle ha havre på morgonen, innan en for åt kyrkan. Då fanns det av de gamla som tog in den havern å hade den stående under bor- det på julnatten. På morgonen hälldes bränn- vin på havern. Kan inte minnas om något ljus brann hela nat- ten, men medan en åt kväll så brann det och på morgonen tändes ljus i alla fönster. "Julkvällsvarmen" skulle slå högt i skorste- nen. Då lades eller restes en stor brasa av ved. / Det var sådan ved som brann tyst å inte spra- kade av. Tall el. björkver eldades. Om någon brand föll från de andra å utåt spisen så skulle nå- gon dö i huset innan nästa jul. När det blev morgon tittade de efter, om det skulle synas ef- ter någon människa i askan. Det skulle vara som efter fötter i askan. Om julnatten var de dödas andar ute, å då kun- de de komma in. Så det var inte gott att kunna sova gott om julnatten.