Transkriberad uppteckning

Namn på dagarna i dymmelveckan: Kôrvemåndan, fläsketisdan, askeonsdan, skärtors- dan, långfredan, påsklördan. Namn på dagarna i påsken: Påskedan, anda-påsk, trejda påsk, fjärda-påsk. Det skulle vara tyst i den veckan. Måndagen och tis- dagen gjorde inte så mycket om en arbetade som van- ligt, men sedan skulle en inte få spinna eller mala på kvarn. Att hugga el. använda kniv i trä på torsdag var rent farligt. För om det blev nå- gon kasa el. sticka på backarna å korna kom å trampade på den, så fick de ont i benen. Om långfredagsmorgon skulle en vara uppe i tid, annars fick en stryk - "långfredagsstryk". Det pas- sade de på att ge varandra, om de kunde komma / åt, innan en hade kommit ur sängen. Det var mest ungdomen som passade på varandra. Och ha- de de agg till varandra, så var det ett rent bra tillfälle att komma åt varandra. Drängarna pas- sade på pigorna å tvärt om. Skärtorsdagskvällen var käringarna, som skulle till Blåkulla, ute i kyrktornen å skov malm av kloc- korna, som de skulle ha till trollkvastarna på påskkvällen. Men den kvällen var inte så far- lig som påskkvällen, för det var om påskkväl- len som de for till Blåkulla, å då slog de ned var som helst å ställde till ont för folk. Mor min hade tydligt hört en påskkäring en påskkväll. Det var på natten, så dundrade det i skorstenen å skrapade efter väggarna å när hon for upp i luften så lät det som när det blåser å tjuter i knutarna. Påsk- käringarna gick in i ladugården å ställde till ont. Om det fanns får, så gick de å klipp- te dem i huvudet, för att de skulle bli sjuka / å dö. Det var på många ställen som fåren blev klippta om påsknatten. För att inte påskkäring- arna skulle ha makt att komma in, så ströks ett tjärkors på ladugårdsdörren. Det fanns inga gamla ladugårdsdörrar än det fanns tjärkors på. Det korset skulle allt vara bra att det satt där he- la året. Men det gjordes nytt varje påskafton. "Påskägg" fick en ett par var sig om påskafton. Sär- skild sed vet jag inte. Men det var högtidligt att få ägg då.