Jag är född i Däldenäs i Ny- sund. Där oppe i skogarna för- svann en liten pojke en gång. Flera barn lekte där i skogen, o på ett enda tag var han borta. Sen fann en piga honom oppåt Finnerödjaskogarna. Över sjöar- na o mossarna hade han fått rida på en stock, sa han. Det var något sån't där som tagit honom. Revstensbönderna här i Rud- skoga såg två skogsrår som sprang neråt älven här, de var vitklädda, o hur de än / sprang i dyn där så var de lika vita. En som hette Gadd här måste ut till skogsråa rätt vad det var. Han mötte henne första gången en gång när han gick till kvarnen, o då tyckte han att det var hans gumma, så han sa: "Ä dä du Kari?" Men sen va dä hänt för han tala ve 'a. Han satt o åt på ett gravöl en gång o måste iväg ut. Men så stal han o kom på häkte i Karlstad, o där kunde han inte komma ut till 'a. Och efteråt hördes det inte till nå't. På Rabboåsera i Ny- sund hade "vårboera", (folket i Vårbo, Nysund) sina får. Det var e som leta efter / får där, då mötte hon en ful käring o fråga denna om hon sett några får. "När ja tar mia, då får du dia," sa' denna. Men sen gav hon, som var ute o leta, en kar en krona för att han skulle gå efter hennes får. "Stulmossfrua" såg de oppe ve Stensäng i Nysund. Det var en bäck där, o rätt vad det var, åkte hon ner i bäcken. Så gick hon oppåt Stulmossen, men rätt som de såg 'a, så trilla hon i bäcken. Annars var hon som ett grant fruntimmer. Far låg i en lada en gång som hörde till Ölsboda oppe i Nysund. Då fick han se en käring med en massa kritter o en stor bock, o en / hund var med också. Fullt av kor hade hon. Det var en som sköt e skogrå, han la i tre "ålepinnar", (alpinnar) i bössan, o då sköt han henne.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
