Det var en mjölnare vid Svartå, som de kalla "lille Kalle". En i Nysund som blivit av med en väv var hos honom för att han skulle hjälpa henne att få väven tillbaka. Men hon sa sen att "de får ta så mycke väver ja har." Hon fick se Skam komma o dra den i håret som tagit väven, o så var det små, som små dockor, som kom o rulla fram o höll opp väven. Det var en i Gisselnäs i Nysund som hörde en tjäder / spela flera mornar. Han sköt på honom, men han vippa på stjärten o flög. Till slut sköt han honom dock, då var det en liten gubbe som kom ner o var död. Då gick han till prästen här i Rudskoga o tala om det, för gården där hörde hit till prästgården. Men prästen sa: "Gräv ner 'en, den som ger säj ut för skott får dö av 'et." De sa' att lapparna där nol tar fåglar till sådant. Men jag vet ej, vad han la' i bössan, när han sköt honom.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
