På Stormoen inom Visnums sn. på vägen till Kristinehamn är det "bål" på två ställen, där de, som farit vägen fram, kastat riskvistar o småsten. På det ena stället sköt de en som hade posten till Krontorp i Visnum. Han dog ej med samma utan kröp till ett ställe i närheten, till en kvarn där. Han red, o när han inte kom fram, for de ut för att leta efter honom. Det var två under Krontorp som mördat honom, o de följde med dem / som leta. De fann honom andra dagen på stället dit han kommit, o då var mördar- na så säkra, att de följde med in i rummet där han låg. Men då reste han sig upp o peka på dem, o så föll han ner o dog. På så sätt kom det i dagen vilka som gjort det. Och på stället där kasta de sedan ris o sten på platsen där han skjutits. Och på ett annat ställe där var det två bröder som slog ihjäl varann, o där blev ett bål också. Folk var rädda för att fara över Stormoen förr, det var så mycket tjuvar o elände där.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
