Transkriberad uppteckning

Gasten hörde jag, när jag var femton eller sexton år. Jag skulle gå till Källtorps smedja; då skrattade gasten till över mej i träden. De nytta mö´ å skoja mä´n, men då kunde han kom- ma och ge dem örfilar. Emot oväder hörde de honom skrika; då var de säkra för ovär. En gammal hängde upp sej; han hördes en tid sedan. När det var övergått en tid, blev han borte. Det var en viss tid han skulle låta höra sej; så länge han skulle ha levat. En kastade en kniv över hästen en gång, när hästen stan- nat och inte ville röra sej. Han menade la, att stålet skulle fördriva´t. Kniven fastdade i en benknota. I Pennsylvania var en som hade en farm. De hade mis- tat en tös och lagt nere henne i hörnet på farmen. Hon gav sej alltid mot oväder, för hon ville till vigd jord. Jag / köpte farmen och hjälpte henne till kyrkogården. Det var en ung tös i Värö Backa, som hade dödat tre ny- födda barn och lagt dem på grunden strax vid hemmet. Där var mycken rörelse; det hördes som barnsskrik om kvällar och nätter. (Känner ej benämningarna myling, mörding o.s.v.) Det var en landmätare Lund ifrå avgrunden; han sprang med sin kedja sen han var död, för han hade levat orätt- vist och gjort något orätt.