Transkriberad uppteckning

I Gunnegården bodde en käring som var trollpacka. Hon for till Blåkulla om påsk. Två timmermärkare fick höra att det susade i luften. Då slog de ihop märk- yxorna upp i vädret. En trollpacka föll ned. Då var det käringen i Gunnegården. De fick var sitt par strumpor för att de skulle tiga å inte röja henne. Den käringen for upp genom skorstenen. När hon for så sade hon: "Här skall jag upp å ut". Den käringen hade en "mjölkhare", som var å stal mjölk å bar till henne. När hon hade varit när Skam, så skar han henne i fingrarna å tog blod, se'n fick hon den haren. Finnarna var allt skyllda för att de kunde trolla, å det var mest de som höll på med det. Trollkar- larna var rädda för varandra. De var rädda för att / den ene skulle vara värre än den andre att trol- la. Palin uppe i N. Finnskoga var en av de värsta som fanns. Honom var både trollkarlar å heder- ligt folk rädd för. Virvelvindar kom nolifrån. Å det var ingenting gott som kom därifrån. Det var farligt för att en kunde bli gastkramad, om en kom i närheten av en sådan virvel. Det var inte som det skul- le vara med den.