Torups, Halland
K.B.
K.B.!
Med hj. tack för senast skriver jag till omväxling med de ledsamma dags
nyheterna några rader. För att tala omgamla tiders folk, så voro de rika bland
dem ibalnd föga sympatiska-stundom dock motsatsen, om de voro av speciell
kristen läggning. Jag tänker på, huru ohöljt den rike bonden t.ex. tillkännagav
sin förmögenhet för sin fattige torpare. Min farmors far, Staffan Arvidsson
i Sjöbo, Torup, född 1802, var en mycket originell man, som samlade på silver och
annat i stor omfattning. Det fanns silverbägare efter honom, som voro från 1700-
talet, som voro vill jag minnas, 4-5 decimeter höga. Gamla böcker på olika språk
samlade han från auktionstillfällen etx. Och god smed och snickare var han, som
smidde i messing-konstsmide- varenda lås i den gamla stugan från 1600-talet,
som nu är hembygdsstuga i Kinnared. Men det osympatiska draget var, att han skröt
över sina tillgångar. Han kallade in en pojke, som för några år sedan dog som
gammal man och sade: "Här ska du få se here, mina pengar. Har du sett så många
på en gång". Och så tog han fram ett par långstrumpor, som männen hade den ti-
den, fulla av silverpenningar. Och han utlät sig vid ett tillfälle, att han skul-
le "broa" hela vägen till kyrkan- 3/4 mil-med silvermynt. Nemesis divina vakade
över hans hybris, och han blev utfattig, sedan en son förskingrat arvet.
En annan man i senare tid från gården Hylte i samma socken, gick påkyrkovägen
och slog sig stolt för sitt bröst, att han hade i rocklomman många sedlar.
"Här är en, somhar pengar; vad har du, din fattige stackare, sade han till sin
fattige granne. Nemesis vakade, och mannen ifråga var den fattigaste bland de
fattiga inomkort. Och den skrytande svensk-amerikanen i Ågård från samma socken
smålänning, sade sig kunne "broa" hela vägen 1/2 mil till kyrkan med sedlar.
Och i sinom tid vart även han en fattig man. Förutom att Nemesis vakar, var det
folkliga övermodet frånstötande och groft, ett bidrag till folkpsykologien även
det. Nuförtiden tänker folk likadant, men det går icke att öppet smäda mindre
bemedlade, ett mörkt kapitel i gamla tiders historia. Likaså uppfattningen, att
affär är affär, och att det icke var synd att lura varken vid oxhandel eller
skogsaffär eller vid de vanliga inköpen i butikerna. Brännvin skulle till för
att affärerna skulle gå livligt. I nutiden är knepigheten mycket större men den
går mera listigt och juridiskt tillväga. Möjligen skulle det kunna bli ett
studium om de rikas hybris mot de fattiga och knepigheten i handel o. vandel.
Material därom är kanske fulltaligt insamlat. Skulle icke seden med bonader
och julark vid jul i stugorna betr. motiv kunna bli ett studium. De gamla kiste
breven i senare tiders utformning ha ju urgamla motiv, människans åldrar,
föryngringskvarnen, den smala och den breda vägen etc. Troligtvis man man få
se medeltidsmålningar som förebilder. Jag önskade gärna få tag i sådana mo-
tiv, upptill de gamla bonader jag har. Var finnas sådana saker att få tag i?
Eugen Andersson har lovat att besvara frågeformuläret om tattare, så han lå-
ter väl höra av sig. Nu till sist en tacksam, hj. hälsning.
Ölands Källaberg den 10 mars 1943
Tillgivne
Johan Hultskog
P.s. Lantbr., Carl Salomonsson i Sjöbo, Torup, kan säkerligen meddela något om
Staffan Arvidsson i Sjöbo, en gestalt, som Aug. Bondesson icke lärt känna eller
skildrat men som är värd sin skildrare.
