Transkriberad uppteckning

Tomtar ville de allt påstå att det fanns lite var- stans. Det var ju ingen sämre än han ville bestå sig med tomte. Men det säkraste tecknet på att det fanns en tomte på gården, var, om hästen hade "nissefläta" i manen eller svansen. Hade han det så fanns det allt tomte också, å då trivdes krea- turen bra. Det är inte fritt än att min häst hade det. - Det var på ett ställe som de hade rivit ned de gamla husen. De flyttade dem till en annan plats. När de körde bort den sista stocken, så satt tomtgubben på den å grät. Se'n såg de att han sprang mellan den gamla tomten å hu- sen. Han ville vara på båda ställena. Om kvällen skulle det vara tyst, när det var "kvälls- vart". Det var i mörkningen. Då gick det inte an / att hugga ved. En fick ställa så att en hade dju- ren inne till dess, så att det inte blev något väsen i stallet eller ladugården. Om en inte höll fred, så fick en inte ha fred själv. Då körde han å bull- rade utefter väggarna på natten. I min barndom var det många som gav honom mat om julkvällen. Dessemellan fick han ta sig till lätt (?). Allt som lämnades kvar på bordet om julkvällen, när en hade ätit, skulle stå till morgonen. Om han ville komma å ta sig till bäs- ta så var han bjuden. Han var gammal å skäggig. En röd luva hade han på huvudet.