Transkriberad uppteckning

Benbrott spjälka de bara. För benröta vet jag ej annat än att de var till läkare. För blodförgiftning skulle de riva rå potatis o lägga på. Om de brände sig, hade en del för sig att de skulle "bränne igen", de skulle hålla det brända över varrmen så hårt som de stod ut med. För bältros skulle de ha vådelds- kol efter hus som brunnit upp. Mina föräldrar hade e basta som brann opp, o då kom det en o bad att få några kol. Han blanda dem väl med något sen, så han kunde klete det på sig. / Var av bölder skulle de gå o sätta in i träd, t.o.m. jag har frestat med det. En granne hade en björk i en vännåkerskant. Så var det en grannpojk som hade en böld, o ja tog av varet o satte in i den björken. Sen tordes de inte hugga ner den, men så var det en som sa' att det inte var rätt gjort, så att det var ej farligt. Det skulle sättas på norra sidan av träden. De blev "krammate", det var en dräng som gick över en liten bäckrinning o slapp ner med ena foten o blev kall o förkyld. Så skulle han ta varme omkring sig, o jag hjälpte till. Han var i bara linnet, o vi tog en björkkost (-kvast) o la' i spisen o sen tog han den runt om sig mol sola. Så skulle han / släppa ner ett eldkol i bröstöppningen, men det råka komma på bara skinnet, då hoppa han till o blev bra med samma. "***Flôgvärk" kunde komma tvärt, men jag vet ej botemedel för det. "***Fulaslaget" vet jag en gubbe som kunde bota, men jag vet ej hur han gjorde. Det var värk, jag fatta det mer som magsjukdom. "Gastkramm," det var egent- ligen för det som de skulle ta varme kring dem. "Gulsjuken" förekom mycket, o då skulle de ta in blomblad av maskrosen, det var inte så noga för övrigt vilka blomblad de tog, bara att de var gula. Om de var hesa o hade / ont i halsen, skulle de ta av vänstra strumpan o binda den om halsen när de gick o la sig. "***Hôll o sting" var början till lunginflammation. För "häfta" skulle de använda frangulabär. När jag var pojke, bota de kikhosta med att de tog en sorts vit flintsten, den skulle de stöta sönder så den blev som mjöl o så blanda detta med honung o ta in det sedan. "Knarren" kalla de det när det "knerka" i lederna, de tog då tre halmstrån o stod o högg med dessas ändar på leden. Den som hade knarren skulle säga till den som hjälpte till: "Va hogger du mäj för?" "För knarren, den narren", svara denne. Men vad / de gjorde med halmstråna sen, vet jag inte. "Kvesa" var något ont i fingerspetsarna, under naglarna. "Jekta" sa de om både gikt o reumatism. För "magrev" skulle de ha salt o riktigt varmt vatten o dricka så att det nästan rann tillbaka. "Miltra hogger mäj" sa de när de sprang riktigt. För näsblod skulle de ta iskallt vatten i nacken. En dräng i Sinnerud här sa' att det var "onda bettet" i en källa till en grannstuga där. Men vidare om det vet jag inte. Vid ormbett skulle de binda om ett silkeband l. silkeskläde / ovanför bettet. Den som hade en "oxel" skulle gå till ett ställe där någon var död o ta med den dödes hand på oxeln. Skabb satte sig mest mellan fingrarna på småbarn, o det skulle gå att bota med vanlig grönsåpa. För "skorv" skulle de ha en "bekhatt", en bekkaka lades over såret, o så band man om, så det blev varmt om kvällen. På morron fäste de ett snöre i taket, o barnen fick ställa sig på en stol, o då fäste de snöret i huvudet på dem. Så prata de med barnen o ryckte undan stolen. Vid "storsteg" på ögat värmde de ett stolsben i brasan, o när det börja brinna skulle de sätta det på / ögat. Tungspenen föll ner ibland, o då skulle de lyfta opp den med skaftet på en träsked.