Abraham Viberg i Edsbacken här i Nysund stoppa alltid något i västfickan när han for bort. Och när han mötte en körare, kunde han kasta detta framför hästen, o då kunde den hästen inte dra ett dugg sedan, men Abraham Vibergs häst kunde dra desto mer. Och ägaren till hästen, som blev "skämd" så där, kunde ingenting göra. Abraham Viberg var född där i Edsbacken. "Skämma bösser" kunde han också, han var styv skytt själv. Men såg han en annan kar borta / i buskarna, så var det omöjligt för den att skjuta, men Abraham sköt allt. Abraham Viberg var aldrig tyst när han sela hästen, utan han stod där o muttra o talte. Men ingen hörde vad han sa. Och så tog han opp något ur fickan o stack framme i grimman o så i bogträna. Och sen, när det var selat, så spotta han tre gånger över hästryggen. Och om vintern, när de körde tim- mer o det blev tunga lass, så såg hans hästar ut som om de ingen- ting haft att dra. En i Lövnäshagen här i Nysund (stället är borta nu) var skylld för att ha svartkonstbok. Men i en sådan är det bara tre sidor som inte vem som helst kan läsa, o de är tryckta med / röd stil. Så har jag hört det berättas. Det andra i den kan vem som helst läsa. När mannen i Lövnäshagen blev död, så skulle de ha bort boken, men det gick inte. Då kom en o sa': "Elle bakugnen o bränn opp 'a!" Men ho brann inte ändå. Där de la 'a, där låg ho, o sen kom det nytt folk dit, men jag vet inte vad de gjorde mä 'a. De bodde där länge, men nu är de döda o stället borta, o jag vet inte ifall boken är kvar på den öde platsen än. Det var en gammal kyrkstöt här i Nysund som de kalla Stöt-Erland. Han var på körrgårn mest varan- nan natt, men ingen visste vad han gjorde där. Ur gravar, som han grävde, tog han tre nypor mull i en pappersstrut, men de visste ej vad han tog det till.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
