Transkriberad uppteckning

En gumma i Klippan här i Nysund bota ormbett. En gång bota hon en ko på ett ställe här, då rörde hon i krubban o gav henne en brödbit som hon haft med sig hemifrån. Så muttra hon nånting, o då svor hon bland annat, ty de måste svära när de botar. Men kon blev bra. Det var en i Koltorp i Kvistbro sn. som kunde trolla lite. När det var bonde i torpet Brunstorp här under Ölsboda, så var det ett år som korna aldrig gick hem om kvällarna. De gick o tala med gubben. "När körde ni iväg korna i morse?" sa' han. / "Klockan åtta", sa' de. "Mellan sju o åtta i kväll kommer de hem också," sa han. Och vid den tiden kom de också som skjutna ur en kanon. Men dagen efter var det lika illa. "***Kôler-Erker" (Kolar-Erik) kalla de gubben. Det var en också som bodde lite längre in i Kvistbro sn., de kalla honom "Ann-Lis-Kalle" (Anna-Lisas-Kalle). En ko här på ett ställe gick bort när hon skulle kalva. De gick efter honom, o han gick opp på skullen över kons bås o gjorde nånting, men de visste inte vad han gjorde. Men vid samma timme på dagen som de saknat kon så kom hon igen o hade en stor kalv med sig. Hon kom i full fart, o de hann inte öppna grinden för henne, utan hon satte full fart över gärdsgården. Ann-Lis-Kalle hade "svartboka" / också. Han var en gång på ett ställe här, o de ville titta i denna, men det fick de inte. De ville då, att han skulle visa dem litet av vad han kunde. "Ja, ja ska vise er lite," sa han. "Den förste som kommer o åker här förbi ska sel- stickera hoppe ur för." Det kom också en snart efter, o selstickerna hoppa ur, o skäckerna föll ner. Den, som körde, satt kvar o höll i tömmarna, han hade vagn o åkte i.