Det var en dalkulla som låg över på ett ställe som de kalla Holm- Nisses i närheten av Slättåsen i Nysund. Hon stod på Åtorps marknad, o så skulle hon vänta några dar o fara till torg- dagen i Karlskoga, men folket fick aldrig se henne mer. De påstod att de snara ihjäl henne hos Holm-Nisses om natten o sen bar henne i en säck till en sten där. Och på den stenen såg de ljussken jämt sedan men aldrig förut. Och hästarna kom de inte förbi med där förrän de stått en halvtimme. En soldat Sund från Åtorp hade varit i Finne- / rödja, o han blev stående där också. Den, som körde, tyckte det var märk- värdigt, men Sund sa': "Mana inte på hästen, han måste stå sin tid, det beror på en dalkulla som blivit mördad här." Bönder, som for till kvarnen, blev stående där också. Det har varit ett bål här vid vägen mellan Bäcktorp o Fågel- åsen, där alla, som gick förbi, kasta på en kvist. Alla, som gick förbi där, när de körde vall sina kritter, skulle kasta på en kvist, så om hösten var det så stort. Det var en inspektor som blev skjuten där, han blev hängande i stigbyglarna, o hästen sprang neråt Bäcktorp. Han lyckades skrika: "Ja har blivit så illa skjuten!" Men sedan dog han. / Kvistarna kastades på sedan som ett minne av händelsen.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
