Transkriberad uppteckning

"Jag gick mig åt stallet, o i stallet fick jag se husarehästar stående båd en o två o tre, då geck ja te min unga fru o sade: 'Lilla vän vad är det för husarehästar, vem har skickat dem?' Sa gick han säj i kammarn in o i kam- marn fick han se husarestövlar stående båd en o två o tre, så gick han till sin unga fru o sade: 'Lilla vän, vad är det för husare- stövlar, vem har skickat dem?' / Jag tror att du är galen o att maran rider däj det är ju ett par känger som mamma skicka mäj! ________ Känger små med sporrar på då blir väl jag en lycklig man såväl som mången ann!" Jag kan ej minnas mer på denna, men jag vill minnas att jag lärde mig den av en pojke härifrån som kom hem från Västmanland, o han hade lärt sig den där. Jag tror inte att de sjöng den så mycket just här i socknen. Visan om "Munken i Husaby" bruka de ju sjunga här ibland. En munk brukade besöka en gift kvinna, en kväll kom han utanför när man- / nen var hemma. Hustrun sjöng då för sitt barn i vaggan på föl- jande sätt för att varna honom: "Skytta ej för gluggen du lilla vännen min, far han varser skuggen o du får inte gå in." Tussi lull, far ä hemme, far ä hemme! Kom te mäj i otte när hanen börjer gal, för då pappa borte, han ä te kvarnen o mal! Tussi lull, far ä hemme, far ä hemme!" Det var en "biblisk kvinnospegel" som de sjöng strofer ur. Jag minns bara den om Sara o Hagar: "Jag kan ej längre se / hur hon min Isak knuffar, i luven drager hårt, o vägg emellan skuffar. Jag bad att hon en gång med spånad skulle hasta, då hon med vredgat sinn i golvet sländan kastar. Hon mig av sleven gav en skråma tämligt lång!" "Sinclairsvisan" sjöngs mycket här förr. Och så sjöng de ur Fänrik Ståls sägner." En familj i Ekan här höll alltid på med den, så grannarna kallade den för "Ekrarnas bibel." Men så blev fa- miljen andligt sinnad, o sedan sluta de med den bibeln.