"Trollkäringsmör" kalla de gul svamp som kom upp på stubbar o murkna trän. Sådan tog de rätt på o skulle ha som medicin åt djuren. En häst hemma hade blivit ormbiten så att hela huvudet svällde opp. En gumma där borta på östra sidan älven här i Nysund botade ormbett, o hon hade lärt sin son. Han erbjöd sig nu att bota hästen. Men först ville han gå hem till Emma, hustrun, ett tag. När han kom tillbaka, tog han om huvudet på hästen o muttra nånting. / Men jag fick ej höra vad han sa. Sen öppna han munnen på henne o gjorde tre blåsanden in, men han fick ej dra andan emellan, "för då får ja det," sa' han. Men hästen blev bra sedan. "Va skulle du hem för först," sa' jag. "Jo, jag måste fråga så jag inte läste fel, dä ä inte lika te ormbett o te ***skôtt," sa' han.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
