Transkriberad uppteckning

Vid 4- à 5-tiden på morron skulle de opp vid lusse o förr också, för de måste ut o tröska, de hade slagtröskning då. Tröskningen kunde inte bli färdig till lusse, blev den färdig till jul, så var det bra. Jag har hört något om att de skulle risas på lusse, men jag vet ej riktigt hur det var, det var väl för att de skulle komma opp o inte bli "lusa." "Lelle julotta" kalla man lusse, då skulle det vara "lussefrukost." Det var lite mer mat då än vanligt o alltid en sup innan man gick ut o börja tröska. I en del gårdar hade de för / sig att de skulle tröska tio "la" (lager säd) före lussefrukosten, då tröska de fyra. Maten var olika på denna allt efter råd o lägenhet, men ost o sup skulle det alltid vara. Fick man inte "lussesup", var man missnöjd hela dan. Och "lussegröt" hade de också på en del håll, det var "viter gröt", ris- grynsgröt. De hade talgdankar till ljus, för själva ljusstöpningen var efteråt, försåvitt de inte hade ljusformar på sina ställen. Jag minns inte om jul- slakten alltid var gjord före lusse. Lusse uppkom därigenom, att det var ett troll eller gammal häxa som var ute då på morron. Och så långt hon såg blev marken / förbränd. De skulle de "ta henne av daga" genom att gå opp tidigt så hon inte såg så långt, hann att se så långt omkring. Lussebrud vet jag inte att det förekom här förr o ingen sång på lussemorron. Både kor o får fick lov att ha lite finare lussefrukost de också. Halm på golvet till lusse vet jag ej om, men hackat granris hade de där. I Kristinehamn var en stor torgdag före jul som de kalla "lussemarken", det var en stor svin- marknad, de hade så fult där av slaktade o skållade grisar, o svin- kroppar i alla åkdon. Vi hade allt mer stor- / artat här til jul än till lusse, lusse vara bara "lelle jula." De fick inte gärna mer än varsitt glas brännvin på lusse- morron. Och sedan på dagen fick man vanligen ge sig av till skogen för att hugga där.