Min farmor talade om, att om någon gick ut på julafton o titta in genom fönstret på dem som satt o åt, så satt de huvudlösa vid bordet som skulle dö sedan under året. Min farmor var här ifrån Nysund. Mitt på julbordet på julafton stod ett tregrenigt ljus, sen skulle det stå ett ljus för varannan matgäst vid bordet. De kvinnligas ljus var ett par tum lägre än de manligas. Alla ljus skulle brinna från det de satte sig till bords tills de stökat av bordet, då släcktes / alla utom det tregrenta, det skulle brinna tills de gick i säng. Och då fick ingen annan än husbonden i huset släcka det, han skulle vara sist uppe. Natten mellan juldagen o annandagen skulle maten stå kvar på bordet, en vit duk lades över den. En brännvinsflaska stod där också med tre glas. Detta var väl för att fägna dem som kom o sjöng på annandagen.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
