Transkriberad uppteckning

Mamma kunde många gamla visor, men jag har glömt dem. Följande bruka hon sjunga: "Se fåglarna de små i skogen de sitta var o en sin maka de ha på lummiga trän, på kvistarna de sitta, de giva då varann så munteliga svar. För är jag ej din vän o du min älskarinna, för dig har jag vågat mitt liv o mitt blod, för om jag emot dig hela världen kunde vinna, tro aldrig att jag ändrar varken sinne eller mod. / Tro inte du min vän att jag dig övergiver, fastän jag reser långt bort ifrån dig, för när jag kommer hem så skall vi oss hoppara, ja, liksom vi voro ett par turturduvor små." _____ "Det stod två vänner vid en lind, mång tårar fällde hon på kind, hon bjöd sin vän ett ömt farväl o önskade honom lycka. Min lilla vän, vad gråter du som nu i morgon skall stå brud " " " " " allt med en annan gosse. Jag må väl gråta o ej le, när hjärtat mitt så omvänt ble, / att jag dig kunnat överge som förr av kärlek lekte."