Transkriberad uppteckning

Kvinnorna hade klänningar förr med åtsittande liv i mid- jan o kjol i så många vådor. Den rynkades o syddes fast vid livet i midjan. Min mormors kappa var nästan som en klänning, den kallades "***kôlt" (kolt). Den var också med åtsittande liv o rynkad o hopsydd i midjan. Sen var det en vid krage ner över axlarna o ända ner till midjan med långa fransar på. På huvudet hade mormor "stycke o mössa" i det längsta, "stycket" / var en bred spets framtill, o så var det en liten mössa oppe på huvudet, en stomme överklädd med siden o fodrad. Baktill var ett brett band knutet till en rosett. Hon hade en ljusblå o en mörkblå mössa, släta utan bro- derier, bara sidenet o rosetten baktill. Hon hade bara stycke o mössa när hon gick till kyrkan. Halvvantar hade kvinnorna förr, de var av något tunt, vitt tyg, de gick ett litet stycke opp på armen, o så var det inga fingrar. Morfar tala om "nerdeler", skjortan o särken var av olika tyg opp- o nertill, det var finare till överdel o grövre till nerdel. Kalsonger hade aldrig / kvinnorna på den tiden, men de hade många underkjolar. De hade en "stickstubb", stickad som ett täcke o vadderad. Sen hade de en tunn under o en över, av tyg, men hemvävd förstås. Jag fick väva sådana av hårgarn, man tog nöthår o blanda hop det med ull o karda o spann det. Det var garvare i Åtorp då, så det var inte svårt att få nöthår. Krinoliner använde de ett tag i min ungdomstid, mina mostrar o pigorna hos min morfar hade. De vanliga klänningarna då hade ingen krage, de var ring- ade runt halsen, o så var det en liten kant runt om. / Klänningarna knäpptes framtill. De knäpptes med hakar o hyskor, det blev väldigt fint när det blev knappar sedan. Förklädena förr var bara från midjan, i en våd ner bara o rynkade opptill. Männen hade "långschal" i stället för väst, den togs först om livet, sen i kors på ryggen o så fram över axlarna o ner till midjan, där den stacks fast. De hade "hjärtvärmare" förr ocokså, dessa bestodo av en hel rygg, ringad opptill o två längder framåt över bröstet ung. två dm. breda. Dessa togos i kors över bröstet o togos om midjan o knötos framtill, o uttill på dem var det tofsar. De var / gjorda av ullgarn, antingen stickade eller virkade o med bårder efter kanten. Kvinnorna hade ett hals- kläde som togs i tresnibb om halsen o manfolken hade också en halsduk som lades ihop så den blev smal. Skomakarna kom till gårdarna o gjorde alla slags skor. Schalar vävde de själva eller köpte. Silkeskläde var brudgåva, ett sådant fick jag också. Och första lönen som jag fick hos morfar bestod av ett svart silkeskläde o en grårutig ylleschal. När de skulle till kyrkan tog de schalen över sig i tresnibb. Mormor fick spara två år innan hon sparat ihop till sin "kolt" (kappa). Tjänstefolket / fick "småre" också till lönen, drängarna skulle bl.a. ha tre vita skjortor. Guldringar i öronen kunde kvinnorna ha, men det skulle vara för ögonens skull, sa' de. Om de hade ont i ögonen, skulle det vara bra. Sommarklännningarna var likadant sydda som vinterklänning- arna. Ett tag börja de med att sy kjol o blus var för sig, men det ansågs inte vara så fint. Åt manfolken vävdes kläder av vadmal o lingarn. I skörden var fruntim- merna ljusklädda o tunnklädda. Manfolken hade kläder av linne på sommaren, i svart o grått, randiga, det tyget kalla de "bulstervar," minns jag. Till nattvarden skulle / de vara svartklädda. Jag minns inte annat än att brudarna var svartklädda. Som- liga hade slöja o krona. Dagen efter hade bruden en annan fin klän- ning på sig, den dagen skulle hon passa opp på gästerna, hon skulle opp o bjuda dem på kaffe först o främst på morron. Brudpigor hörde jag aldrig talas om då. Mansrockarna hade låg krage o var knäppta med hakar o mäljor. Till sorgdräkt minns jag bara svart, men jag minns inte att de hade slöja. När jag gick till natt- varden första gången hade jag svart klänning o vitt förklä. / Men så hade inte de vuxna kvinnorna, men svarta sidenförklän hade de till kyrkan. Jag skulle väl vara väldigt fin på konfirmationen, jag hade ett skärp av samma tyg som klän- ningen med en rosett baktill, men den var inte så stor. På den tiden svepte de de döda hemma o sydde svepningen själva, de döda hade skjorta o strumpor men ingenting på händerna. Barn hade vita kistor, men de sveptes på samma sätt som äldre. Små flickor hade lång kjolar förr, o pojkarna hade långa byxor när de börja ha sådana, men de fick allt gå i kolt bra länge.