En svåger till mig talade om att när hans hustru fick första barnet så levde hans svärfar. Och när barnet skulle till dopet, så sa' svärfadern till, att de måste släppa ett eldkol mellan kroppen o kläderna på barnet innan de tog ut det. För elden skulle kunna skydda för ont. Detta var här i Nysund. Och om de kom in på ett ställe där det fanns ett nyfött barn, så skulle barnet ha en slant. När vår minsta flicka var född, kom en gammal gubbe hit från Mickelsrud här i socknen. Han la' då en tvåkrona på barnets kudde. / Om de stack slanten i handen på barnet, o barnet släppte den, så blev han (hon) slösaktig sedan. Men höll de fast den, så blev de styva att hålla fast pengar. Mor hade för sig att ett litet barn alltid skulle ta i en hund först o inte i en katt, då fick det gott läk- kött. De fick vara så försiktiga, att det inte tog i en katt först, då blev det dåligt läkkött. När jag fått barn kom de med gröt o fruktsoppa, särskilt far- mor o mormor. Min svärmor hade alltid risgrynsgröt, en stor gryta o så hade hon lagt skivor av hårdkokta ägg över. Barnens bad- o tvättvatten fick ej slås ut åt norr utan åt söder. Och aldrig fick några tvättade / småkläder tas in sen solen gått ner, var de ej intagna förut, så fick de hänga kvar till nästa dag. Vaggvisor. Vysch, lulleri lull kok kättelen full, dä kommer tre hungriga mågar. Den ene va blinn, o den andre va halt o den tredje va trasi, han tordes inte gå in, han stod uti farsta o gränga. _____ Vyschan, lullan, liten Per geck åt skogen, plocka bär åt sin stackars mamma. När ja plocka struten full feck ja mäj en godan / skull, då sa' ho ja va vacker.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
