1. De hade en sorts kärror på två hjul för gödsel, "jösselkärra". På samma hjul sattes en kärra för hö o säd, "långkärra," med stegar vid sidorna. Senare åkdon för gödsel på fyra hjul är "jösselpråm" eller "jösselbotten". För sand användes det samma. 2. Bara "grinn", "ginnera" till säd,. Botten o skaklarna var i ett. "Oke" på ändarna, där det gjordes tapphål, o grindarna sattes i. "Okera" eller "tvärslöra." / Gavlarna på en gödselpråm kunna kallas "ännstam", sidorna bara "bräder" o så "***jösselbôtten." 3. "Lurstång", det som stången stacks in i kallades "lur". De kunde ta en björk med två grenar förr o tappa in i vagnsaxeln, nu har de järn. 4. Endast "vagnsaxel." 5. "Lur." 6. "Julnål." 7. Nav o "julbössa", ekrer o löter, "jullöt" o "julring." 8. "Skäcker" det gamla för både vagn, kärra o släde, men även en "svängel" med liner, mer på åkvagnar. / 9. "Kangner." 10. Slån framtill som håller hop skak- larna kallas "vägre", "vägern". Men det längre bak som bar opp själva pålastningen kallades en "bongke", "bongker." 11. "Näsa" på kälken o slipa. 12. Förr kalla de det för "fjätter", "slip- fjätter" o "kälkfjätter", numera har de ej sådana. 13. Vägre. 14. Till timmer kan man ha en lös "bongke" framtill, "timmerbongke." Drög har sällan varit använt här, bara en sådan provisoriskt / hopspikad för vattenkörning eller också för stenkörning. 15. På slädar slipstake, på vagn en lös "vagnsronga", den kunde an- vändas till både släde o vagn. 16. "Fjätterjärn", det var ett järn som skulle styrka framifrån o till den främre bongken. Det har blivit bortlagt, för nu har de "getdoningar", med "get" baktill o "bock" framtill.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
