Man fick akta sig för att bli sist opp på lussemorron, då blev man "lusa", o det fick man ont av hela året. Om det gick långsamt för en vid arbetet sa' de: "Ja, du blev ju lusa." I min mans hem i Klippan här i Nysund var det en lussemorron, som en bror till honom var så ängslig att försova sig att han gick opp i sömnen klockan tolv på natten o tände en brasa i den stora rörspisen som de hade. De andra vakna inte förrän den brann för fullt, o då såg de att han inte var vaken. Korna skulle ha vallhö på / lussemorron, sådant fick de bara lussemorron o julmorron o kanske när de kalvat. Annars skulle dragarna ha detta. De börja vitklä sig litet på lussemorron när jag var barn o gå o bju på kaffe, men äldre sed är det inte här. När jag var en 7 à 8 år bodde vi vid Villingsberg i Närke (Hidinge sn.). På samma ställe som vi bodde en gubbe o en gumma, gubben var lam. Men gumman gick opp kl. 4 på lussemorron o laga mat, hon hade ett skåp längst fram i rummet som såg ut som en gammal binge, o där ställde hon in olika sorters mat som hon laga till. Sen bjöd hon in oss också, o då sa' hon: "Ja, nu ha ja laga sju frukoster, för dä ska en göra ***lussemôran," Men jag minns / ej precis vad hon lagat till, men det var mat av olika sorter, för att det skulle bli "sju frukoster." Och de skulle ätas före dager. "Stackars Janne," sa' min mor om gubben, va han ska få äte av den gamle maten länge!" Dessa båda gamla var där- ifrån trakten. .
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
