KORPSKRIFTEN

...
Meny

Julafton

Berättare: Mor Bohlin (f. 1856)
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

De stora stugorna förr skurades bara till var jul. När de då skulle skura, fick drängarna ställa sig på en kvast o skrubba, o sen torka de med vitmossa efteråt. På julafton skulle de ta in ett stort kar o tvätta sig i allesammans. De stod då på knä på en pall o tvätta sig ordentligt, i huvudet också. Barnen fick kanske bada helt o hållet, men inte de vuxna. Sen bytte de om lintyg, o så gick de inte ut mer på dagen. De fick inte slå ut det tvätt- vattnet på kvällen utan vänta / till nästa dag, när solen gick opp, i annat fall kunde de bli sjuka. Julbordet dukades med en duk eller ett lakan. Hos rika bönder hade de dukar av dräll. Borden var slagbord, o båda slagen fälldes opp då. Den stora osten låg på mitten av bordet, o en stor drickeskanna stod bredvid. Så stod skinkan där o till den var en stor kniv o gaffel, så de fick skära själva. Så låg där jula- högar med bröd, en julahög åt hela huset o så julhögar åt barnen. De trilla "juloxer", "fyrkroner" o "julabockar." (illustration) "juloxe" (illustration) "fyrkrona" (Eft. beskrivn.) (Eft. beskrivn.) / Juloxen var av vört, men fyrkroner o julabockar av vete, om de hade sådant. I botten av julahögen låg en stor, rund kaka av vört o sen en riktigt fin kaka av stålsiktat fint mjöl. Sen låg juloxen o fyr- kronan ovanpå där bredvid varann. Barnen fick bara en fyrkrona till sin hög. På julkvällen satte de sig runt bordet, kararna i skjorta o byxor o kvinnorna i lintyg o kjol. Och om någon främmande då kom o titta in genom fönstret, så skulle de se efter, om någon satt vid bordet utan huvud, denne skulle dö under året. Det var inga gardiner för fönsterna då, o små fönster hade de, fyrkantiga. / Hårt bröd baka de till jul, så det räckte ända till påsk, det torka i taket o bars ut till bodar sedan. När de hade tvättat sig o satt vid bordet i lintygsärmarna, så bredde de ut halmkärvar på golvet, inte över hela golvet men som en brits framför spisen. Där låg de sen under natten, åtminstone ungdomen. Hur länge halmen låg på sen, vet jag inte, men jag tycker jag hört, att ungarna låg o "färdas" i den halmen länge. En eldbrasa la de på när de skulle till att tvätta sig, o sen under- höll de den. Om tjänarna fick någon julklapp, så lades den vid deras julahög. Eller också gick någon sakta i förstun o öppnade dörren o slängde in den. / På morron skulle man ut till lagårn o ge krittra något gott av julmaten. Och maten stod kvar på bordet under julnatten, ifall de döda kom hem o ville ha nånting. Och det stod mat kvar sedan under helgerna också, för kom det någon främmande, så skulle de ha ost o bröd o brännvin, en karaffin med brännvin stod också framme på bordet.

Socken Töreboda kpg
Landskap Västergötland
Härad Vadsbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Julafton

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR